sommarandetag.

När jag cyklade hem från jobbet förut, då tänkte jag på i vintras.
Då det låg en meter hög snö bredvid vägar, då tågen stod still och då den enda färg som fanns var den på våra tredubbla halsdukar. Jag tänkte på hur vi fick ta pauser i promenaderna för att vi frös så mycket, eller hur mycket snöslask det var i hallen och på hur mycket sjuka vi var.
I dag tog jag det djupaste andetaget någonsin, fyllde det med grönska, smörblommor och vind i håret. Jag ska spara den luften till i vinter då jag fryser, då kommer den värma mig litegrann.
Den här sommaren är både sorglig och ljuvlig, skiftande från den ena stunden till den andra. Men i sig är den väldigt fin, det är ju verkligen grönt ute, det jag längtade efter hela gråa vintern.
och lusten att dra ner till sandgrund är stor...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0