julviva

Jag är kvar på regniga östkusten. Alltid tycks det bli regn när jag är ledig (numera arbetslös!) och dessutom har jag dragit på mig i magsjuka som gör att jag bara ligger platt på mormors fårskinn. Jag har ju tur som är här egentligen, bortskämd är bara förnamnet. Och självklart har jag pressat mig själv till bad i iskallt hav och långa simturer i poolen trots min magsjuka. Jag blir galen om jag inte rör mig (det kanske har med det stora glaset sockerdricka jag dricker varje kväll).
Just för tillfället är det enda jag äter överkokt ris, det är som balsam för magen säger mormor. Att vara här är underbart samtidigt som det är lite läskigt. Hemma väntar verklighet, en sjuk mamma och arbetslöshet för fulla muggar.
Jag bad att få sitta vid datorn en stund (första gången på snart en vecka) för att jag skulle kolla min mail. Ursäkten handlade mest om att jag skulle se som Tjejjouren hört av sig eller någon blivande arbetsgivare, men egentligen ville jag bara se om arvikafestivalen svarat på mitt mail. Det hade de. Men inga spår.
Vaknade upp klockan fyra inatt och trodde jag skulle hamna i koma av smärta. Första tanken: Jag får inte missa Ankan den 4e, alla dödar mig.
Vissa stunder saknar jag civilisationen litegrann, alla vänner, mitt badrum, vårt vatten, stan. Men inser snabbt att det inte skulle skilja sig så mycket att vara hemma nu när jag ändå är sjuk.
Alldeles nyss knackade mormor på dörren när jag duschade, killen från anticimex var här! Genom nyckehålet viskade hon att han var jättesöt så med balsam i håret och tandborsten i munnen kastade jag mig några minuter senare ut ur badrummet, endast för att upptäcka att han åkt .. Det enda jag fick var pussar av Tuva som varje natt sover bredvid mig. Idag vilar vi oss i ösregnet.
Jag har saknat att skriva. Igår läste jag ut en bok på 329 sidor, en bok på en dag, börjar bli farligt. Insåg att jag ville baka russinscones men skulle ju ändå inte få behålla dem. Enda fördelen: totalt viktras. Dock hade jag ju byggt upp kroppen med chips, mackor och sockerdricka innan jag blev sjuk så det blir väl plusminusnoll.
Jag tror jag ska sluta nu. Mormor kokar lite mer överkokt ris till mig och hundarna snarkar i varsin fåtölj. Soffan är min och jag kan tvtablån utantill.
Snart är augusti här och juli är över. Sommaren försvann och kanske är det tur, mammas inställning om att sommaren är en bluff verkar göra intryck på mig. Fast nej, romantisera sommaren kommer jag väl aldrig sluta med. Magsjuk på östkusten i en liten stuga med bubble trouble som närmaste förströelse och med världens bästa mormor.
ta hand om oss.