well, I guess this is home

I morse gick jag upp tidigt, pappa skjutsade mig till tågstationen, jag köpte en biljett för överpris och nu sitter jag i Linköping i mormors kök!
Mormor hade ingen aning om att jag skulle komma, hon blev så himla glad att jag fick dåligt samvete för hur länge sedan det var vi pratade och sågs bara vi. Vi har i alla fall gått långpromenad med hundarna i solen (!!!) och varit och handlat på bästa ICA signalen :)

Nu måste jag berätta två fina grejer som hänt de senaste dagarna.
1. I onsdags när jag och Sara skiljts åt och jag precis gått på min buss, då hände det finaste. På grund av krångel så fanns det väldigt få platser. En gammal, vacker och mycket trött kvinna hamnade stående ungefär i mitten av bussen. En ung pojke, kanske tretton år, tittade henne i ögonen och frågade om hon ville ha hans plats. Han var redan hälften uppe ur sätet när hon la sin rynkiga hand på hans axlar och skakade på huvudet. Han stod kvar i sitt halvt stående läge en stund innan han satte sig ner.
Åh, så fint. En revolterande, tuff tonåring som också har ett vackert hjärta.

2. I dag satte sig en mycket vacker man bredvid mig på tåget. Han frågade om sätet var ledigt och log väldigt snällt emot mig. När han väl satt sig började han packa upp sin dator och efter en stund såg jag hur han tittade på Twilight. Fin. Jag somnade i alla fall för jag var helt slut efter allt väntande i Katrineholm. Efter en stund vaknade jag med ett ryck eftersom jag hörde hur de ropade ut att vi var i Norrköping. När jag tittar till höger ser jag hur han har tagit ur sin ena hörlur och tittar på mig med ett oroligt uttyck. Jag log mot honom.
två bra saker med att besöka mormor. Tuva och apelsin och nejlikor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0