we won't grow old together

Jag har läst ut en bok igen.
Tog upp den igår på kvällen, började läsa så fort jag kom hem från skolan idag och nu är den utläst. Och jag känner mig lite sådär ensam som jag gör när böcker är slut. När man hoppas att de sista sidorna också ska vara fyllda med ord istället för tack-till-alla-bra.
jag läste änklingen av ray kluun. förra året, i Italien, läste jag en sorts kärlek som är hans debut. den handlar om hans fru som får cancer.
hela uppföljaren är som ett sting i hjärtat, jag snörvlar till några gånger och lägger ifrån mig boken för att andas, man orkar inte läsa vidare annars. jag gråter ju inte, men jag menar det.
boken är i alla fall bra och nu började jag mig fredagkväll med att vara djup och lite ångersfull, men då kan bara resten bli bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0