julviva

jag är en sån person som gillar att spara
jag gillar också bilder väldigt mycket.
ikväll tog jag några suddiga, mörka ganska dåliga kort på något som betyder jättemycket. jag ska bara visa upp ett fåtal eftersom en mycket vis kvinnan en gång sa att man måste göra saker för sig själv ibland, bara sig själv.
det var nämligen såhär, jag har en korg som jag sparar mycket saker i. jag har sparat sen jag flyttade hit. vad som finns där har i princip varit mitt liv sen jag kom hit.
det blev fyra högar:
en johan hög fylld med en massa gulliga lappar
en sara hög med en massa peace and love grejer och saker från barcelona
en mormor hög bestående av alla dessa artiklar hon så snällt skickar mig i ett brunt kuvär då och då
en familjen hög med grattiskort, snodda tvålaskar ifrån italien och sånt.
Puss på att jag älskar alla dessa.













de två sista bilderna är väldigt speciella för mig. de reprensenterar all naivitet och barnslighet jag ägde som liten tjej.
det var sommaren -97 tror jag, jag var väll påväg att fylla sju eller vad det nu blir. det var juli månad och jättevarmt ute. jag låg på gräsmattan bredvid ormbunkarna. pappa skulle klippa gräset sen. det tyckte jag var så tråkigt. gräset var ju så grönt och fint som det kunde bli. varför skulle man klippa ner det? eller varför måste det bli typ gult och fult på vintern? det är lika bra jag sparar det, tänkte jag. hämtade en ponnyfilt och svepte in en näve gräs i den. det gräset har jag kvar idag, mars 09. det väcker en del känslor. jag är visst lite sentimental idag. kärleksfull också. :)