julviva

det är dag två med fyra stygn i knäet.
jag dör snart känns det som, livsenergi sipprar ur mig som en kran som lämnats på glänt.
ingen kan möjligen se fulare ut än mig när jag går, särskilt inte i trappor som är asjobbiga. dessutom får jag så ont i vänster sida så jag orkar inte gå några längre sträckor direkt. jag flåsar som en överviktig tant.

att duscha är inte bra heller för plåstret, att bada är inte ens att föreslå. detta är två av de viktigaste sakerna för att mitt, min rutin, ska fungera.
bandaget är jätteoskönt, man får märken och det kliar.

allt det här gör mig till världens otrevligaste människa som bara skriker, svär och förolämpar hela tiden. mina föräldrar åker på smällar efter smällar och nu låter jag det gå ut över Johan också. Fy fan.
 
jag är pms-brud nummer trettiofem och kommer säkert förbli i åtta dagar till.