ne heureuse pas

jag vill ta på mig mina converse. eller kanske ännu hellre mina snowboots. gå ut i snön. höra det där knastret under fötterna. titta på stjärnorna och andas rök. titta i alls fönster, på adventsljusstakar och glada människor. krama en snöboll mellan händerna.
gå in igen. äta lussebullar och dricka varm choklad. titta in i elden och tina upp.
långt härifrån. där jag inte kan bli besviken, där jag bara kan se det jag vill.
jag är lite sliten. inte bra såhär dagen för d-day. men jag repar mig. sätter på mig kläder imorgon, också det där leendet.
det känns bara som att jag kan lämna min vilja någonstans där ingen hittar den och lämnar tillbaka den. det där med att hoppet aldrig dör, det är något som mig förgör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0