julviva

I've become so tired of this loneliness sjunger han. Nej inte jag alltså. Jag har hittat henne äntligen, hon julia som jag varit så fäst vid ett tag. ganska exakt arton år och fyra månader. välkommen tillbaka. till ångest, panik, stress, skratt, kärlek och fest. livet leker, vaddå? vad gör jag? minns snöiga nätter på ett avlägset område i karlstad, vandra där tillsammans, vara tysta. ångrar inget, försöker att inte göra. minns svettiga handflator som inte kunde slitas isär, som om de var gjorda för av varandra fastän personerna de tillhörde visste att det inte skulle gå. som att skilja två bästa vänner ifrån av dåliga anledningar. minns också en röst som ekar i huvudet, två läppar mot pannan av någon som egentligen ska vilja något annat. världen snurrar när folk inte följer mina regler, mina fördomar. jag måste tänka så mycket och när jag tänker blir världen färgad i den vackraste färg. sen, när jag tänkt klart, då är världen där igen, lite gråtristare men med så många fler överraskningar så det nästan är galet.