julviva

Jag är en tvättäkta nerd i alla dess bemärkelser. Det hela handlar om något som präglat hela mig, min person och mitt sätt att älska film när den är som bäst. 

Sagan om ringen var en chock för mig. Det hela började med att pappa och max lyssnade på böckerna på ljudbok under en heeeeel evighet, jag somnade alltid efter tio minuter. Detta visade sig dock vara en fördel (inte somnandet i sig utan att Max visste precis vad som skulle hända och varför) eftersom jag vägrade se filmen när vi först köpte den ( i extended version of course) när jag gick i femman. 

Tillslut tvingade min lillebror mig att se den. Jag var fast, och ännu värre. Jag var kär, trodde jag. 

Vi började se den minst en gång varje eftermiddag efter skolan och tillslut satt vi och läste repliker mot varandra. 

Jag köpte en kortlek med sagan om ringen tema och bar med mig alla bilder av Aragon i fickan till skolan, en period då jag kanske inte hade så mycket vänner...

Tvåan kom. Eller förlåt, sagan om de två tornen. Slaget vid Helms klyfta är så för evigt inpräntat i mitt huvud att jag nog kommer minnas det slaget även den dag jag fyller nittiosju. Så många gånger min lillebror och jag har sett just det slaget. 

Trean kom och jag var mest besviken över att Aragon hade ful frisyr men självklart var jag ett lika stort fan som alla andra, bara att det hade svalnat lite..

Idag, denna helg, är det Lord of the rings maraton på tv3 och med mitt händelselösa liv kommer jag säkert sitta bänkad. Kan inte låta bli. som sagt, nörd.