julviva

Jag är hög på nått slags vännerrus. Hög på att friheten är så oändlig och glad för
att vintern nog aldrig kommer tillbaka. Inte nu när jag fyller arton jävla fina år om nio dagar.
Imorse var det inte lätt, det var molnigt och någon sorts bakfylla infann sig i kroppen
som en jävla tung parasit.
Men.
Någon stans i slutet av juli och början på augusti blev jag en nattmänniska.
Ensam, singel javisst.
Men omgiven av natten, vännerna och erkänningsvis endel alkohol, som i lördags. Då är ja älskad och älskar.
Hårt och lyckligt, så älskar jag.
Då finns det ingen parasit som överlever i min kropp. Endorfinerna dödar och förgör, allt för natten och lycklighetens skull. För vännernas skull. För min skull.

I am a highway man
On the road again
Me and my guitar
And my ramblin' band