these are the hands who buildt america

Idag åkte jag gratis in till stan.
Sen åkte jag gratis hem igen.
Vad jag gjorde emellan är väsentligt men icke att förtälja för världen denna gång tror jag.
Jag tänkte lite på varför jag åkte gratis, först var det ju för att det var för mycket folk och andra gången för att jag inte hade några pengar och inget fungerande kort. Jag undrade lite i mitt stilla sinne varför han lät mig åka med. Jag var ju knappast ett hot som skulle döda honom impulsivt om jag blev utslängd. Tänk om mitt utseende hade påverkan, hemskt. Mitt osminkade ansikte kanske fick honom att vända en dålig dag, vad vet jag?
 Imorgon är det engelskaredovisning, det ska bli jättekul verkligen. Eller så blir det inte det eftersom jag knappt har en färdig text, eftersom jag knappt har en aning om alla svåra ord ja ska köra på?!
Men jaja, livet känns lite grått och trist just nu även om jag försöker fylla det med meningsfyllda saker. Det räcker lixom aldrig riktigt fram, dessutom är det helt slut på en front. Nu känns det som om nederlaget är definitivt. Båda har försökt och inget hänt.
Jag tänker mycket på framtiden, och på att vara rolig. Jag lyckas inte sådär jättebra direkt. Mitt självförtroende sviker. Naturkunskapsprov om en vecka. Det ska faktiskt bli kul! (det skulle vara så hemskt om ingen förstod ironin, så skriver det)
Sleep tight.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0