textrad
these are the hands who built america.
jag vet inte ens. ingenting fungerar - jag fungerar inte. jag säger och jag visar, kanske bara för mig själv. kanske en spegel gjord av sköraste glas, som mitt sinne. snart ska guldet omge mig och mina fotsulor ska få ta mark. b ullen ligger vid mina fötter, ovetandes om världens problem och att det imorgon blir 20 grader. min rosa platsficka tar i min handled när jag skriver och textraderna flyter ihop till en jobbig massa. en byggnadsställning utanför mitt fönster och en grön blomma i all sin blomm nära mitt skinn. värme på magen och oro i kroppen. varför och när. frågorna jag alltid ställer mig utan att få något svar. när ska jag växa upp och förstå, att jag inte har en chans.
fan. nu kommer det gå dåligt.
jag vet inte ens. ingenting fungerar - jag fungerar inte. jag säger och jag visar, kanske bara för mig själv. kanske en spegel gjord av sköraste glas, som mitt sinne. snart ska guldet omge mig och mina fotsulor ska få ta mark. b ullen ligger vid mina fötter, ovetandes om världens problem och att det imorgon blir 20 grader. min rosa platsficka tar i min handled när jag skriver och textraderna flyter ihop till en jobbig massa. en byggnadsställning utanför mitt fönster och en grön blomma i all sin blomm nära mitt skinn. värme på magen och oro i kroppen. varför och när. frågorna jag alltid ställer mig utan att få något svar. när ska jag växa upp och förstå, att jag inte har en chans.
fan. nu kommer det gå dåligt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
det kommer nog inte gå så dåligt. vi hoppas inte på det i alla fall, va? på onsdag blir det du och jag. mys mys och åter mys. och glöm inte att på lördag ska vi kolla när astrid spelar trummor i kyrkan, det om nåt blir baby :)
Postat av: banan
jag skrev mitt namn, men av någon anledning försvann det. men du vet ju att det är jag iaf ;)
Trackback
