julviva

alltså sure, alla har väll prestationsångest ibland men min är outhärdlig.
jag kämpar för att sätta ett lågt mål men när jag sen når det blir jag ändå besviken.
nervös är något som inte ens går att säga om mig utan att skratta eftersom det är skrattretande. jag är inte nervös. jag är nog snarare rädd att dö.
hela tiden blir ja besviken.

jajjaajajjaja. hur tråkigt är inte det där. jag känner mig så fruktansvärt rastlös. visst, vi har hundra saker i skolan, eller? men ja virrar fortfarande bara omkring alldeles trött på vardagen och skolan. skoltrött som ett as. jag äter fil och dricker te för att ha något att göra i alla fall. men fuck. ingenting händer lixom. folk ser likadana ut i mina ögon, alla är trött och irriterande, och solen kommer bara fram ibland.

men lixom sommar då? Är det så mycket bättre då man inte alls har något att göra? of course. för då är det lugnt att inte göra någonting eftersom man kan göra vad man vill. nu däremot slits jag mellan mitt databeroende på bdb, blogg och msn samtidigt som ja skriver lite meningar på historian och tränar repliker. alltså. hopplöst är ordet.

den här rastlösheten har ju infunnit sig sen jag flyttade. förut visste jag att ja inget kunde göra och då var det okej. nu kan ja inte ens tänka mig att leva så. vet inte varför rastlösheten blivit ett problem, kanske för att möjligheterna finns nu.

nanannanannnanananabajsnannananana