julviva

okej.
bloggen är djupt saknad i mitt hjärta.
mina fingrar skakar av ord som vill ut och tangenternas ljud när de trycks in spelar in en ljuv melodi i mitt huvud.
rädd som ett barn som söker sin mors medlidande under bältets brännande slag.
fan.
detta går absolut inte att sammanfatta. särskilt inte eftersom jag nyss blev kysst.
jag känner mig så utanför. min familj, din familj. hela min jävla värld
jag är så naivt barnslig i mitt sinne.
inom mig är det bara en massa sudd, en massa som jag inte kan tyda eller alls känna på
mon petité chou
aldrig mer vill jag ligga där på golvet med blod och snor och kippa efter andan mellan gråtattackerna
jag är inte ledsen, det vill jag inte säga.
jag bara inte förstår.
skolan börjar igen och jag är nervös, blir det likadant står jag inte ut.
jag söker luftfuktighet i de djupaste djunglar och längtar efter svalt vatten som får kroppen att skrika,
tung magvärk och testerna på väg, är jag sjuk så kan jag bli botad.
sundsta, mitt nya hem?
omringad av mardrömmar återigen, vakna i svett och otänksamhet.