julviva

jag gör ju fel igen.
lyssnar på något jag tror är en sjukt sorglig låt men kan inte sluta le. (på saras blogg slitet.blogg.se, senaste ljudklippet!)
jag är så glad så jag tror jag går sönder. :)
just idag är en sådan dag då jag så himla gärna hade gått ner till bryggan, tittat ut på vattnet (självklart skulle det vara vindstilla och sol!) och le. Sen skulle pappa komma ner, säga att han kunde starta båten om jag skyndade mig. Och på mina bara fötter skulle jag springa upp igen, inte bry mig om kottarna och barren som stack in hälarna. Tänk att inte behöva ha massa kläder på sig hela tiden (kan misstolkas ?) utan bara ta bikinin, ett par badshorts och sen min skyddsväst (inte en skottsäker då) och sen ta en varsin skida över axlarna och springa ner igen.
Självklart (?) skulle jag komma upp på första försöket. Släppa vänsterskidan innan jag ens var ute ur viken och sen ta vågen med det självförtroende jag saknat hela hösten!
Där ute, på vattnet i 60 km/H så skulle ingenting kunna skada mig. Ramlar jag så tar jag mig upp igen. Om bara övriga livet var lite mer som så.
Sommar

min banana, i veckan måste vi ses. Jag är så sjukt sugen på att träna. Så längesen och jag känner hur tröttheten bara bläääääar sig över mina såkallade muskler som bara ramlar ihop och blir som fett på min stackars kropp. (TYP)

okej, ibland är jag så osammanhängande att det inte ens blir roligt.
okej, det där var bara dåligt. osammanhängade eller inte. jag är bäst.