julviva

jag lyssnar på mogwai i en källare med fondvägg. jag är kissnödig, det ligger en hantel i en stol som kan användas till mord, som kan skapa muskler och jag sitter på en stol med hål i tyget. ibland önskar jag att resten av mitt liv också var såhär. att ingen tid existerade och att svordomar endast bildades djupt i munnen och sedan rullade ut genom tungan och nuddade framtänderna.
skolan börjar, imorgon blir det nytt. nytt och äckligt, en aning sött. som alltför mycket bebisspråk med någon som egentligen förstår bättre. vi kan mer, jag trodde jag visste bättre. men nu blir det såhär, imorgon blir det nytt. överlever jag, har jag också blivit starkare.
    vid jul kanske den kommer, lindar in mig och får min kropp att göra suckar. Ångesten har dykt upp lite väl regelbundet för att folk ska tro att jag egentligen gör något åt den. men denna gång kanske det går bättre, hinner jag säga ifrån.
    ibland känns det som om livet borde vara mer såhär. en livsväg utan tid. för här nere, i källaren med fondvägg, här finns ingen tid just nu. vi sitter här, han och jag. och vi bryr oss om, och vi struntar i. Kommatecken och blinkade fyrkanter avlöser varandra och ett plötsligt leende när insikten av att man har kvar fantasin kommer förbi. snarty kommer löven, precis som på fondväggen, och du är min skatt. mitt hjärta, en klump av blod och trådar som hjälper mig till fortsatta misslyckanden och små stunder av lycka.
  vi klarar det här. och att skriva, kanske det trots allt är mitt forum.