julviva

är så jävla arg på mig själv.

jag har lovat mig själv att alltid våga

att alltid satsa

aldrig tveka

ta chanser

Och just nu slår det mig.

det var inte alls det jag gjorde. jag åkte inte och ja, it sucks.

det finns förklaringar

men samtidigt

ingen håller.

på ett sätt ska det bli så jävla coolt att lämna allt det trygga bakom mig.

för det är upp till oss - till mig att hålla kontakten med de jag vill

men

allt framför mig är nytt nu

det kanske det alltid är, men just nu kommer vardagen ändras radikalt

och fan vad mycket nya människor jag kommer träffa

jag kan också bli någon annan

kan flytta långt bort, färga håret och börja prata med skånsk dialekt.

men

jag tänker fortfarande hålla kvar vid det där.

gnistan eller vad man vill kalla det.

det som gör att jag inte gör om samma misstag.

det som gör att jag kommer leva händelserikt!