måndagsklubb.
måndagsklubb idag med sköna människor och öl och vin. najs. min första lediga dag sen i fredagen den 9e december, stackars mig eller inte. Just nu peppar vi med calle kristanssons walking in memphis (det och tre till är de låtar jag kommer åt på spotify, det har dött and so did I). Idag har jag åkt ett endaste åk här uppe. Isigt, kallt och inte sådär värst underbart. Bättre var det med gyrosen och colan efteråt.
Det här är ju inte jag, att skriva såhär. Men det kanske blir. jag vet inte vad som blir. Jag har skrivit trettiofem blogginlägg men inget publiceras. På onsdag kommer la familia, sjukt mysigt. Blir julbord, julklappar och allt det där ni vet.
Nu blir det att käka något och snart sticka upp.
vi äter mest och jobbar lite sådär.
men nu funkade det visst!
åh herregud, jag har som har så himla mycket att berätta. mest dock saker som att jag börjat duscha på kvällen och kan paradiselåten utantill...
Har också hängt liftar som tusan, längtat hem, skojat med mina roomies och hälsat på i korridoren. Snart är det Robinson och vi ska poppa popcorn i kastrull. Det är mindre än en vecka kvar innan min familj kommer upp, åh fint.
Och sara och julia kommer upp på nyårsafton, så himla bra.
Vi dricker julmust varje dag.
Och tvättar.
Stämplar in
Lever livet fast på ett begränsat sätt.
Jag kommer inte kunna göra min årskrönika för internet fungerar inte, tråkigt för jag älskar den mest av allt med att blogga.
Nu blir det godis.
känner mig lite avlägsen.
mitt crew.
såhär fina är de ju inte alltid då. men nästan!
pjuh, internet är superlångsamt men fixat i alla fall. Och ni vet, känslan av att vara ganska konstant nervös och alltid redo är himla uttröttande. Nu ska jag äta chips.
vi klarar oss inte bara med zlatan.
okej, det är bättre idag bara så ni vet. Svårast på kvällarna och mornarna men nu ska vi packa på oss alla kläder och knalla upp för en två kilometers lång uppförsbacke för lite mat i vinteridet. Lyckades fixa mitt Internet nu också, himla skönt. Det här kommer nog gå fint det här. Ska snart våga packa upp kameran också. hej
första dagen.
Jag grät över mina pommes idag som mamma och pappa bjöd på i lindvallen. Grät i baksätet. Gråter nästan nu. Jag fattade aldrig hur jobbigt det skulle vara att se dem åka, och att vara kvar. Att veta att jag har så sjukt mycket jobb framför mig utan att de är nära. Och nu tappade jag datorn i golvet så nu funkar inte photobooth, usch och jag kan inte lämna in datorn eller något nu.
Men jag måste skärpa mig. För ni skulle se hur fint det är här! Lägenheten är fantastisk och likaså mina rumskompisar. Så om jag bara klarar mig igenom introdagarna och vågar slappna av lite så kommer det nog bli superkul här uppe :)
Men än så länge är det tufft. Så jag ser ikapp julkalendern nu istället.
nu åker jag!
Nu sitter jag förmodligen i bilen intryckt med all min packning och mamma, pappa och kajsa. Känns helt sjukt att vara påväg. Sa hejdå till Sara och Julia igår och det var helt overkligen, jag fattar nog inte riktigt hur lång tid det kommer ta innan jag får se dem igen. Måste absolut skaffa skype. Och hej! Bloggar ju från det mobila bredbandet, som funkar galant.
Alltså, jag är sjukt nervös. Jag kommer längta hem, det kommer vara som att vara mörkrädd i början och det enda som känns rätt är att tända lyset. Men jag stannar kvar i mörkret och snart så vänjer sig ögonen. Och jag tror verkligen att detta kommer bli ett minne för livet. Och funkar det inte, då har jag i alla fall provat som en fin sa. Nu är jag supernyfiken på boendet och mina roomies. Stöten, här kommer jag!
tar med mig litegrann.
skönt att jag inte packar för mycket då...
typ tömmer garderoben
och badrumsskåpet
och matbutiken
skönt
se pappa det snöar ute och snöflingorna är så stora att jag vill spara dom i en glasburk :
Skulle gå ut i vardagsrummet och säga godnatt till pappa. stannade bara till och tittade ut på snöflingor, stora som lovikavantar, som föll mot marken. Bestämde mig på två sekunder, slängde på mig en hoodie och max skor och sprang ut. Jag försökte verkligen få till en bild som kunde representera känslan av att våga, att lägga bort ansvaret och att leva nu. Men det gick inte riktigt som jag ville. Men något sånt här presterade vi ihop, jag och nikon.
Ibland slår det mig att vi alla står inför samma avgrund, eller språngbräda. Att min inte är längre än andras, eller för den delen kortare. Jag spelar mina kort så att jag vet att jag kommer förlora något. Men chansen om att vinna något större är för stor för att jag ska kunna ignorera det här. Det känns som att lämna sängen på morgonen: varförvarför lämna det varma, det trygga, det sköna. men varje gång jag stannar ångrar jag mig för jag kan ha missat så mycket. så nu skjuter jag, nu vågar jag, nu lämnar jag sängen. och i morgon börjar jag min sista dag hemma på väldigt väldigt länge. och det bränner i ögonlocken men pirrar i magen. naiviteten säger att de är kvar när jag kommer hem. och att utveckling och förändring inte bara är tuffa ord i ett svårt sammanhang utan saker att ord att luta sig emot som en lite för hård men kär axel. nu lämnar jag sängen.
ett matinspirerat inlägg.
Idag har jag bland annat
kokat kola som jag nu ska äta upp.
ätit en skål med ärtor för det är ta mig tusan gott.
Handlat supermycket mat för att jag tydligen ska klara mig själv på den froten i fem månader? Eller ja, med tre andra brudar såklart. Men ändå, handlade mycket. Overkligt nära är det nu.
I övrigt har jag ätit lunch på subway, sagt hejdå till pillena och tvättat supermycket. Nu ska jag äta kola som sagt och snart se på grey's, när jag packat lite.
hjärtat funkar igen
kära kära weheartit tömde hela mitt gamla hjärta. Men nu fyller jag på med nytt igen och jag gillar det. Gillar för övrigt min familj så himla mycket. Vill ta med dem lite tror jag.
survival kit.
I söndags bjöd sara in mig, julia, fredrik och david till cafét för lite middag och sällskapsspel. Hon bjöd på tortillachips, pasta med kräftstjärtssås och turkisk yoghurt med bär. Dog så gott allting var. Man måste verkligen unna sig massa gott på vintern, för min aptit faller i alla fall då. Men i alla fall, på slutet när vi skulle börja duka av och så. Då kom julia och sara, my best friends, med denna.
jullan och saris ens.... <3
te, julmust, choklad, doftljud, bok, handkräm och foton av dom. Åh herregud. Fattar nog inte att jag inte kommer kunna åka till dem utan att säga till innan. Bara spela mobilspel tillsammans eller åka bil till något random ställe. Tog en långpromenad förut i solen och tänkte verkligen igenom allting. Det är ju så himla snart nu. Jag tror verkligen att det kommer göra ont i början. Men samtidigt måste jag göra det här, jag har verkligen velat det så länge och jag tror verkligen att det kommer bli himla bra. Och nu har jag ju ett survivalkit också. Älskar.
it's like a dream, no end and no beginning.
När jag var liten var det här min favoritlåt. Madonna liksom. Älskade att sitta och titta på skivomslagen, på smyckena och jeansen som var så tuffa. Och på julafton tog max och jag på oss raggsockar och snurrade runt med dem så mycket vi kunde. Och åh, när kören kommer in. Dör. Men i alla fall, jag gillar ju inte bara Madonna (gillade kanske?) utan jag gillar ju idol också. Alla fredagar jag inte är ute sitter jag ju bänkad. Så när den här versionen kom med Jay började tårarna nästan rinna. Åh jag tycker det är så fint fast det är töntigt.
champagne med vingummismak, två vänner och en säng i ett kök
Idag var jag hemma hos Julia. Jag älskar hennes hus, det finns små saker i alla vrår och i badrummet hittar man svartvita foton på allt möjligt. Det finns säkert fem soffor och köket är pyttelitet och på golvet ligger en del heltäckningsmattor. I dag bad Julias mamma oss att möblera om, för att tänka på lite annat ett tag.
vi flyttade ett tag in en säng i köket. Vi fantiserade om att ha sängen där för alltid, så att om man vaknade mitt i natten kunde öppna kylskåpet och ta sig något gott. Eller sitta där massa kompisar och laga mat och när man blev lite trött kunde man bara lägga sig ner.
badrummet.
julia.
sara kom förbi när vi spelade mobilspel. Hon la sig tillrätta och Gitte fångade oss lite. Jag får ont i hjärtat av den här bilden. Det är så vi. Det gör nästan ont att umgås med dem, för jag kommer bara få ännu mer abstinens när jag åker.
När jag kom hem firade vi med alkoholfri champagne (med vingummi smak!), hemmagjord pizza och så fick jag en ny Thomas Sabo berlock. Sicken dag alltså. Nu ska jag ut i snön och sen ska jag krypa upp i soffan och se våra vänners liv.
license to drive.
åh vet ni vad? jag har verkligen körkort nu! Det lustiga är bara att jag inte riktigt vågar gå ut och sätta mig i bilen och köra själv. Jag har ju alltid haft någon bredvid mig. Enda gångerna jag kört själv är i mina mardrömmar. Men jag tror att det enda jag kan göra är att göra det. Köra lite. För jag får! Åh jag är så glad :D
the xx.
julkalendern, kärleks historia och världens bästa doftljus.
jag lyssnar lite på the xx. så himla bra, så himla läskigt. den bästa ligga-på-golvet-och-andas-och-titta-upp-i-taket-och-hoppas-på-att-det-blir-bra-musiken.
för övrigt kör jag på låg snedbena och mörka ögonbryn idag tydligen.
zumba!
åh. Mamma och jag testade zumba förut, ni vet det där man ofrivilligt tittar på på tv-shop och tänker "aldrig". Men åh så himla roligt det var. Kommer vara helt öm i kroppen i morgon. Jag är zumbafrälst.
För övrigt, alla mina kläder i hela världen ligger på pianot, plus tre tandborstar, tre necessärer, två lakan + hur mycket mer som helst. Jag håller som bäst på att packa alltså. Tar pauser för fika, träning och övningskörning. Och snart ska jag iväg på middag hos fina saragos. Parmiddag + jag, hehe.
Himla fin helg har det varit, dör lite på att den snart tar slut. Men ska utnyttja det sista av den nu. hej
tre från igår.
3 suddiga mörka bilder från pilles restaurangfirande. Alltså, maten tog allt mitt fokus tydligen, jag åt nog mest av alla. Kunde inte fokusera på kameran. Men Hillepillenittonår blev glad för presenterna i alla fall och det var kul att träffas alla igen :)
fil apelsin och russin.
sitter och käkar ovanstående. Har ränt på stan hela förmiddagen i jakt på julklappar och ja, det har gått ganska bra. Nu ska jag övningsköra och sen blir det kräftor. hej fin lördag.
vaken om natten och drömmer på dagen.
idag har jag inte haft något internet, det suger ju. Men lirkade ihop det nu på kvällskvisten. Ligger i fleecebyxorna och lyssnar på daniel just nu. Ska alldeles snart slockna. Jag har matkoma. Vi firade finhelena på Mongolian Steakhouse ikväll och jag åt hur mycket mat som helst på riktigt. Hade med mig kameran också, men den ligger utanför trygga världen (täcket). Bjuder på photobooth istället.
Känner för att åka till Stockholm och köpa äppelmunkar vid slussen och inhandla alla julklappar. Känns skumt att fem månader framåt inte kommer kunna vara spontan, att det kommer bli rutin. Som jag verkligen ogillar. Men shit, nu längtar jag. Verkar ha hamnat med tre toppenbrudar och snön och minusgraderna ligger stadigt där upp. Känns bra att snart glida ner i understället och ge sig ut i backen. Mmmm. Kommer sakna min familj. peace, simma lugnt i drömmarna hörni. Och tänk lite såhär:
fågel fenix var djuret som gav sitt liv.
Saknar dig fast du står här mitt framför mig Svart av askan å elden som syntes mil Det var jag å ja gjorde det bara för dig Fågel Fenix var djuret som gav sitt liv För alla gånger som vi dansat Å sjungit med fast ingen kan Å aldrig låtsat bara chansat Å sket i skolan för det kvittar Va fan vet dom om vår romans Ni kommer hitta oss i hamnen För allt vi har gjort Saknar dig fast du står här mitt framför mig Svart av askan å elden som syntes mil Det var jag å ja gjorde det bara för dig Fågel Fenix var djuret som gav sitt liv Mitt liv har känts som några timmar Vad ska man blir när man blir stor? Det ena leder till det andra e allt jag vet Det e med dig jag vill bli gammal Å göra allt som bara finns Som om den här var en av dem sista Som jag kunde ge dig Saknar dig fast du står här mitt framför mig Svart av askan å elden som syntes mil Det var jag å ja gjorde det bara för dig Fågel Fenix var djuret som gav sitt liv Saknar dig fast du står här mitt framför mig Svart av askan å elden som syntes mil Det var jag å ja gjorde det bara för dig Fågel Fenix var djuret som gav sitt liv
det var jag.
mmmmmm
jag älskar robinson.
bryta is ni vet.
Sara och jag åkte ut till Arnön. Gick på isen, fixade värmen i sommarstugan och hämtade lite kvarglömda chips. Jag älskar Arnön. Och det var så skönt att äntligen göra något.
tjarå.
I går såg jag mitt första avsnitt grey's anatomy på tv. Jag är ikapp. Känns inte alls lika tilfredställande som jag trodde. Jag har ju vant mig av mig reklam, avbrott och att behöva vänta en hel vecka mellan avsnitten. Men det är lugnt, okej. Idag har jag min safariskjorta på mig (det är ingen safariskjorta, eller jo lite), den är inte supervarm direkt. men jag kompletterar med långkalsonger + tights. Känner smartheten i mig verkligen. Nu ska saris och jag åka ut till sommarstugan och fixa lite, jag tar med mig chokladtomten och en halvladdad kamera.
han kom tidigt i år minsann.
<3
blivit bekväm.
jag blir straffad för att jag inte bor i USA. tack. och så är tvduck nere. hejhå.
i raggsockarna.
Vilken superfin första december som langas detta år hörrni. Helt strålande vackert ute och jag märkte alldeles nyss när jag cyklade och mötte upp mamma att min kropp vant sig litegrann vid femton minus kyla! I morse åt jag fruktsallad och lussebulle till frukost innan jag påbörjade den långa kampen med att klämma på sig långkalsonger/jeans/tröjor/halsduk/baltomössa/jacka/vantar etc. Min cykel hade frusit till is också men jag klappade den snällt på sadeln en stund och sen var den välvillig. I bland känner jag mig som den enda som faktiskt fortsätter cykla året runt. Vill ta med mig cykeln till Sälen. Älskar den.
nu blir det grey's, täcket och sånt ni vet.
lily brought alex karev.
streamar grey's anatomy säsong sju hela natten och väntar en ljuv sovmorgon.
