julviva

Plötsligt - en pirrande känsla i bröstkorgen och ett behov av att dra efter luft. Lite drygt 24 timmar tog det. 

Och hormonförlusten gör sitt. Jag som väldigt sällan har huvudvärk har i dessa fyra dagar behövt mata kroppen med värktabletter. Och socker, självklart, min eviga drog. Addera extremt mycket sömn och behovet att äta frukosten extremt långsamt och snabbt efter att jag vaknat för att inte bli illamående. Men snart ger det väl med sig antar jag och den där frihetskänslan som jag föreställt mig, kommer att infinna sig. 

Min dag skulle bestå av hundra procent plugg för att imorgonkväll kunna ta lite ledigt från det och hänga med pappa. Men ack, en dubbel sats pannkakor, 1000 meter i bassängen, allt julpynt borta och ett bok-läsar-maraton senare så har jag endast lagt två timmar på det idag. Desto mer lämnat åt natten...