här kommer snooks orkester, var god o bara håll käften!
Sitter på tåget hem med Patz och det börjar äntligen fixa till sig. Jag har slutat gråta och lämnat den värsta deppigheten någonstans i Katrineholm. Jag är inne i någon värsta gnällmode och tårar trycker sig upp och ut genom ögonen för jämnan. Patric spelar starwars och orkar inte riktigt umgås med en supertrött dagistjej som snorar. Japp, ärlighet är rakt och brutalt. Välkommen till åttamånaderskrisen.
Som tur var infinner sig en gnutta lugn i mig när höghus byts ut mot trädstammar. Nu är han fast, fast vid mig och min hemstad, så jävla skönt. Och min familj har gjort värsta schemat för helgen så vi ska få ut så mycket som möjligt, så skönt. Om en och en halv vecka kommer asienräddningen och jag antar att bikini, 30 grader, sol, bad, öl och havet liksom gör det svårare att vara orolig. Peace
