jag vill stanna och jag vill gömma mig i ledighet.
Det är liksom lustigt att åka ifrån ett ställe där man trivs så himla bra. Där man är trygg och säker och skrattar varje dag. Imorgon är det Max tur att fylla 18 och vi ska fira som tusan. Fast jag åker till Stockholm klockan ett, och jag vet liksom redan nu hur jag kommer hulka på tåget och känna att jag gör fel. Men sen möter morbror upp och jag har köpt champagne som jag ska dricka med braiga vänner. Patric kommer hem om två dagar och jag har en hel natts sömn framför mig.
trycker hans scarf mot halsen och önskar att den doftade som honom.
Och jag saknar honom redan, med vetskapen om att vi fortfarande har 6 nätter kvar utan varandra. Men jag vet att han somnar i ett fluffigt hotelltäcke och vaknar upp i Frankrike. Att han är med sin bästa familj och att han kommer åka mycket skidor. Och jag har ju som tur är min fantastiska familj. Idag har vi kört sovmorgon, Harry Potter, långfrukost, claes har åkt hem till Stockholm, vi har kört tre timmars tuff åkning och avslutat kvällen med yatzy och hemgjorda revbensspjäll. Just nu trycker vi i oss julgodis och lyssnar på stormen utanför. Snart dags för de obligatoriska två kapitlen i boken och sen somna! Hoppas ni har en fin jul :)
Hej mitt vinterland!
Här är jag. I Idre, med julmat i magen, med pyjamasbyxorna på och i skidbacken om dagarna. Jag vet att alla kan skriva om hur tjusig deras jul är och hur skönt allt är. Men ibland blir ju det bara en större stress. Imorse kände jag mig fortfarande vardagsstressad och hade nästan lite ångest inför en del backar. Men efter att ha vurpat några gånger och skrattat med bästa lillebroshan, då släppte det äntligen och nu är jag så glad att vara här. Jag har det så bra!
Klarad level, nu -jullov i en vecka!
Sitter på bussen till Mora, där familjen och morbror sluter upp, och så drar vi vidare till Idre. ska bli supermysigt att åka skidor (!!!), käka julbord, umgås, se på karl-Bertil och sånt där. På tisdag rullar vi allihop tillbaks till karlstad för några dagar där innan jag på nyårsafton styr kosan mot Stockholm igen då jag jobbar dagen efter. Just nu sitter jag i alla fall och spelar angrybirds och försöker att hosta tyst för att inte störa de andra. Framme om tre timmar!
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort; 2011s lista
Fem händelser som varit bra det här året:
Vad har du lärt dig i år?
Blev året som du tänkt dig?
Bästa festen!?
Hur har din stil sett ut?
Vad har du mest lyssnat på för musik?
1. Jag och Julia tog en powerwalk ner till sjön Trekanten en ljummen kväll och badade i det varma vattnet. Det var så sommarkvälligt det kan bli och jag får nästan pirr i magen när jag tänker på det. På hemvägen gick vi till en lekpark där allt var format som frukter.
2. Den första maj blev vi ihop under hans vita trätak efter att ha sovit till klockan ett. Och det känns ungefär precis lika awesomebra idag som den dagen.
3. Jag flyttade till Stockholm och in i min morbrors lägenhet och hade riktigt råsköna dagar på longboard och med gemensam middag på kvällen.
4. Den här sommarlovsdagen med Milli och Dannys. Vi bara badade, solade, käkade, klättrade och avslutade på Skinnarviksberget. Åh vad jag älskar sommaren!
5. Någon av alla amazin vårdagar i Stöten, som den dagen vi gick ner till floden och grillade. Eller som när jag och Ville hälsade på Wiklander på branten och Ville solade utan tröja. Eller sista dagen då vi firade med champagnefrukost. Eller dagar då vi var sjukt bakis och lyssnade på happy ending och åt överblivna chips och hällde alla slattar i en glasskål.
Fem händelser som varit sämst detta år:
1. Att få en cysta + magkatarr och spendera massa massa tid på sjukhuset.
2. Att vara ovänner med mina närmaste. Det var ensammaste på hela det här året.
3. Att åka hem från Stöten, alltså satan vad jag grät. Förstörde hela sista kvällen och dagen efter var kroppen öm av alla tårar.
4. Att börja som telefonförsäljare, det tog kål på mitt självförtroende månader framåt.
5. I januari längtade jag fortfarande så jävla mycket hem till min familj, jag var den som duschade extra länge för att kunna gråta några frustrerande "jag längtar hem-tårar".
Vad har du lärt dig i år?
Att våga säga ifrån när det inte passar mig, hur jobbig än situation blir. Som att säga upp sig ifrån ett jobb man tror kommer ha itu en. Jag har lärt mig hur mycket som helst om liftar och attraktioner och Stockholms kommunaltrafik, om anställningar, om Asien och mycket mer. Jag vet att jag gillar salladsdressing och vart Patric är mest kittlig. Jag har lärt mig att jag älskar Midsommarkransen på sommaren, att hemma på Arnön ändå alltid är bäst och hur mycket jag verkligen älskar min familj.
Blev året som du tänkt dig?
Haha nej men när blir något någonsin det? Jag trodde ju aldrig att jag skulle bli kär, flytta till Stockholm eller jobba på McDonalds.
Bästa festen!?
Jag måste faktiskt säga stjärngalan för på grisfesten bara grät jag hela tiden. Dessutom var stjärngalan grym från förfesten till taxin hem, stjärnstatus hela vägen! Jag har skrivit om hela festen här.
Zinni, Sanna, Danne, Marcia, Carlos, jag, Milli och Sofie. (Fast finast var nog min pojkvän som jag inte kände igen för att han var så bra utklädd. Det slutade med att han var tvungen att kyssa mig tills jag förstod att det var han).
Hur har din stil sett ut?
Min stil är alltid ganska blandad, fastän jag tycker den är självklar. I vintras var det mest underställ och termobyxor blandat med sabinas sidenshorts. På sommaren har jag det blommigaste och tjejigaste jag kommer över, bara bara klänningar och bikini typ. Och sen blir det trasiga jeans, pojkvänströja och mössa. Alltid med mina vinröda kängor och urbanears.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Teenage crime - Adrian Lux
Domino - Jesse J
From Africa to Malaga - JJ
Vilka människor har du hängt med mest under året?
Vilka kompisar har du lärt känna detta år?
Vad är det vackraste du fått i år?
Vad är det bästa du läst?
Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Vilken är din största framgång 2011?
Vad spenderade du mest pengar på?
Vad önskar du att du hade gjort mer?
Grey's anatomy, Misfits, Glee, Pan am, 7th Heaven, New girl osv. Älskar serier, tittade inte så mycket första halvan av året dock på grund av dålig internetuppkoppling.
Vilka människor har du hängt med mest under året?
Bland annat dessa godbitar. PLUS ZINNI.
Vilka kompisar har du lärt känna detta år?
Hela grönalunds tiwoli typ. Haha men i alla fall en massa sköningar därifrån.
Vad är det vackraste du fått i år?
Hm, det var en kluring. För tusan vad jag älskar min iPhone, men den är inte vackrast. Och inte heller hörlurarna, hur bäst de än är. Hupp, nu vet jag!
Min födelsedagstårta av Julie, Saris och Fred!
Vad är det bästa du läst?
Alltså jag har bara läst feel good tror jag. Gillade högre än alla himlar av Louise af Boije (heter hon ens så?). Jomen niceville var sjukt bra! Nästa år ska jag läsa grymt mycket böcker, 2010 var ett grymt bokår, låt 2012 också bli det.
Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Jag åkte katapulten, flyttade ihop med Julia, flyttade hem till min pojkväns familj, åkte longboard, började jobba på Mcdonalds, Grönan och dagis bland annat. Jag tror att jag fortfarande är så ung att jag kommer göra en massa saker jag aldrig gjort förut i några år till :)
Vilken är din största framgång 2011?
Jag blev nominerad till årets bästa kvinnliga huvudroll på Grönan. Det kändes stort efter en säsong där jag varit mycket sjuk.
Vad spenderade du mest pengar på?
Åh det vanliga. Mat. Godis. Chips. Hyror.
Vad önskar du att du hade gjort mer?
Gått ut mer, dansat, varit ledig, rest. Men det tar vi igen 2012. Nu ska jag sova sista natten bredvid min pojkvän innan han åker till franska alperna och jag till Idre. puss
(jag borde packa men det är så uttröttande, bloggar lite istället)
Vet ni? Jag har fått mitt första heltidsjobb, med månadslön och allt, på dagis i Bromma! Dock blir det ju bara en månad eftersom vi åker sen den 1a februari, men ändå. Känns alldeles pirrigt och mysigt att fem dagar i veckan åka pulka, öva upp sitt tålamod och pyssla. Dagiset jag jobbar på är verkligen hur härligt som helst och vi har helt knasroliga barn där. Det är faktiskt inte alltid så lätt dock, trots att de knappt är en tredjedel av oss kan de ibland kännas både större och smartare. Men jag försöker ta det med en klackspark, för tusan vad jag lär mig där varje dag!
En nackdel dock är att det inte ligger här i krokarna utan borta på Ängbyplan. Jag som oftast börjar åtta måste stiga upp tjugo i sex för att hinna med frukost och packning av sjuttifem underställ och sen slänga sig på bussen. Men det går bättre och bättre, jag tvingar Patz att vi ska sova klockan tio-halv elva efter några avsnitt misfits.
Det här gör i alla fall mig till en väldigt glad tjej även om en stor utmaning väntar. Vardag har alltid varit en av mina rädslor och nu kommer det bli femdagars vecka i fyra veckor. (jag vet att det låter lite, men ändå). Jag tror dock att det kommer vara bra träning och så får jag väl bita ihop. I januari har man ju varit ledig ett tag också och som sagt, Borneo väntar där i slutet.
Det här innebar ju dock att jag var tvungen att säga upp mig från McDonalds, något som faktiskt var svårare än vad jag trodde det någonsin skulle bli. Men jag inser att jag kommer sakna jargongen, killarna i köket som ALLTID tar hand om mig och tjejerna i kassan som man blir galen på under rusch men som är underbara på rasterna. Det känns sjukt skönt att veta att det finns kvar när jag kommer hem. Men just nu är det också skönt att ha sagt upp mig, för det innebär: ett steg närmre Asien.
julkul.
Idag ligger jag hemma i sängen och hostar sönder min kropp och äter strepsil. Det känns lite deppigt att missa att säga godjul till barnen på dagis och att missa åtta timmars lön, men är man sjuk så är man antar jag. Jag somnade om i morse och sov tills nu, vilket gör att jag känner mig lite piggare dessutom. Ska försöka slå in lite julisar och kanske börja packa till Idre imorgon. Jag känner mig ungefär såhär trött och sliten:
Men på lördag är det julafton, och som jag älskar jul! Att få vara med min familj (tro mig, jag vet hur få förunnat det är), käka julmat, åka skidor, se leendena på människorna man ger paket till och självklart Karl-Bertil.
Igår sågs jag och bästa tjejerna på café string. Det var så mysigt att äntligen träffa dem igen och vi satt där och åt varma mackor och pratade om gamla utgångar, gymnasietiden och nya flirtknep. Efter en stund upptäckte vi att vi inte var de enda som skrattade åt våra gamla misstag och roliga uppraggningar, i fönstret satt en kille i en fåtölj och kunde inte låta bli att fnissa med oss. I alla fall, jag hade köpt två jättefina chokladtomtar men på vägen dit hade den ena gått av på mitten så vi passade på att äta upp den.
Av Sara fick vi världens finaste kort, signerat Elsa Billgren, med 167 påsar vätskeersättning som skickats till utsatta barn i Afrikas horn (tror jag det var). Fler borde ge sånt där, det är bara så bra. Sara är bra.
Nu ska jag försöka ta mig upp och ta itu med lite grejer. Tänkte kanske göra samma lista som Niotillfem gjorde på sin blogg, fast här då. Det är ju himla kuligt att titta tillbaka sådär. Men nu ska jag göra lite te, julte perhaps.
hur en skön eftermiddag med nöjt humör byts ut mot röda kinder och tung ryggsäck.
Stanna och köpa ingredienser till tacos efter en pulkafylld dagisdag, få medges ej när man köper julklappar och hela kön bakom en suckar.
-oflyt
mamma och pappa hälsar på, vi äter dumplings och folk är fattiga och jag drar snabba slutsatser.
Igår kom mamma upp till Stockholm med sjutåget så hon, jag och papi, som redan var i Stockholm, möttes upp vid Stadion. Det var jätteskönt att se dem igen även om både de och jag var himla trötta och sugna på julledighet. Efter två timmars trafikkaos bara parkerade vi någonstans mitt i stockholms ingemansland och hittade en jätteliten restaurang som serverade dumplings. Så det beställde vi helt enkelt!
Buljongen var gudomlig och passade så himla bra i snö/regn-rusket. Degknytena gick inte riktigt hem hos mig men mamma och pappa älskade dem. Efter en liten stund mötte bästa morbror upp oss och vi åkte hem till honom i Sickla (den lägenheten ska jag och Patric för övrigt passa när vi kommer hem från Asien är det tänkt). Där slappade vi och pappa och jag spelade Angry Birds tills vi nästan blev ovänner. Då hade klockan blivit så mycket så vi tog bilen ner till Gamla stan och köpte hämtpizzor från Vapiano, så goda!
Hissbild, check.
Idag började vi dagen med sovmorgon (min första den här veckan!!) och god frukost hemma i lägenheten medan snön föll ute. Sedan bokade vi in oss i en stuga i Idre över jul, ska bli så skönt att få åka lite skidor och mysa med familjen där uppe. Tar en buss på fredagkväll till Mora och följer sen med hem till Karlstad och åker tillbaka hit på Max födelsedag.
Idag har mamma och jag handlat julklappar och försökt undvika att bli på alldeles dåligt humör i vädret. Vi kikade på NKs julskyltning bland annat.
Mami tittar på allt godis <3.
När man vandra runt på stan sådär som vi gjorde idag, i verkligt ruskväder, då går det inte att undvika att se uteliggarna. Vissa sitter ner med en kopp framför sig, andra ligger och sover i en tunnelbaneuppgång och andra står och skakar och stödjer sig mot en vägg med skylten "jag är hungrig" i famnen. Det är så lätt att knycka på axeln, att ha en "men gör något åt det" mentalitet. Lite som Blondinbella tycker (och drar in favoriten Karl-Bertil Jonsson i). Att man är sin egens lyckas smed och står man där på drottninggatan med en pappersmugg, då har man gjort något för att hamna där och kan alltså göra något för att ta sig därifrån? Jag skämdes nästan idag när mamma ryste när vi gick förbi en tiggare på gatan och hon sa att "det är så hemskt och orättvist", jag skämdes för att jag aldrig köpt en bulle och gett till någon. Aldrig ens stannat och köpt en jävla situation Stockholm.
Mamma berättade att hemma i Karlstad har flera kyrkor börjat med att ta emot hemgjorda bullar, kakor, janssons frestelse, julskinka, sill och annat juligt nu i juletider. Maten har de i kylar de ställt dit och sen på jul är ensamma, uteliggare och andra människor som kommer bort i julkommersen, välkomna dit och äta och umgås. Jag tycker det är så jävla fint, jag skulle utan tvekan kunna skänka en eller två plåtar lussebullar liksom. Och fan va lätt man glömmer att julen är en så ensam tid för så många.
Vet ni, nu ska jag avsluta det här blandade inlägget. Vill bara tacka Sophia för att hon hittade artikeln om BlondinBella (och för att hon är bra, sofia alltså).
allmänt lördagsfint.
Jag åkte just rulltrappan ner till perrongen på t-centralen, och kände då för första gången på kanske tre månader, den där utlandsdoften slå emot mig. Det pirrade lite i magen och jag ler för mig själv. Jag har bott här sen den 28 april, nästan åtta månader och det kan fortfarande pirra när jag åker tunnelbana. Hur fantastiskt är inte det?
Idag jobbar jag sista dagen den här veckan i alla fall, körde fyra timmar på McDonalds förut. Nu ska jag iväg och träffa mina föräldrar och gå på julmarknad på rosendal! Ballongbild på det!
plastspadar, sjörövarskepp och läsabok-mys.
Den här veckan och nästa har jag som sagt vikariat på dagis här i Bromma. Det är hur galet som helst att gå upp tjugo i sex på morgonen och åka den långa färdvägen hit i totalt mörker och iskyla. Flera dagar i rad dessutom. Men att komma hit, krama om ett litet bylte till barn, det är så mysigt. Och att pärla, rita, stå på händer, gå på utflykt, baka sandkakor -satan va mysigt! Tiden går helt lagom fort och det värsta som kan hända, det är i princip att man blir ovän med ett barn, det gör ont i hela mig. Men som tur är händer ju inte det så ofta! Nu ska jag slänga på mig alla femtitvå lager kläder och ge mig ut på gården för de sista tre timmarna idag:)
but we've had some times, I wouldn't trade for the world.
För exakt ett år sedan var jag i Stöten. Överallt nu ser jag statusuppdateringar om folk som åker upp igen, som langar bilder på elk eller stökiga rum och snöfyllda pister. Och det gör det här inlägget så himla nödvändigt och självklart. Inlägget om Stöten säsong 10/11.
Jag åkte upp den tionde december, med mamma, pappa och Kajsa som också skulle säsonga. Jag hade tömt matbutiken, min garderob och mammas plånbok i princip. När vi såg skylten "15 minuter kvar" började jag få en klump i magen och det kändes liksom inte fullt lika roligt längre. Mycket väl tjöt jag sönder första tiden, jag längtade hem något så fruktansvärt och det gjorde ont ont ont. Men sen lärde jag känna de här tjejerna.
Vendela
Matilda
Sabina
En till familj. Några som alltid var där, oavsett man ville eller inte. Regeln om att man inte fick låsa när man duschade uppfanns ungefär vid andra måndagsklubben och någon ensamtid fanns inte i, lägenhet 6554. Vi var tillsammans. I början dock umgicks jag mest med den här bruttan för vi var lediga ihop.
Världens bästa kossi. Vi åkte skidor och bräda med Adde, fick våfflor av polackerna i senja 1, spelade kort och här håller vi på med en misslyckad hamburgelunch.
Måndagsklubbar drog igång, såväl drickandet. Med tjugoåriga Matilda i familjen och Jansson två meter från dörren besöktes Systemet en gång i veckan ungefär. I början var det cider, rekorderlig -skogsbär men sen avancerade vi till svensk starköl på grund av priset och seglarvatten till det. Jäkla budgetdricka men vi klagade inte nej, i med lite citronjuice skrek Sabina och sen hävde vi. Vi var ute så himla mycket, åkte taxi upp för backen med Petter eller Jesper, dansade med polacer, drack briska, spelade blackjack, åkte pistmaskin till krogen, dansade på Fjällis, såg Daniel Adams-Ray på Harrys, hånglade, träffade massa massa nytt folk, körde ölspel i Senja. Och i slutet av säsongen gick vi inte ens ut, vi radade upp alkoholen och spelade sen med andra ord (vårt bästa bästa spel) eller spelade mario kart med killarna.
Jobbet var tufft i början faktiskt. Det var freaking iskallt i början, första veckan spenderade Tildis och jag på branten och det var 29 minus. I 29 minus langade vi liftar, meckade med våra momentnycklar och slogs om att inte få åka upp till topplift. Sen började man gilla att jobba, i alla fall jag. Att lyssna på p3 på mellan eller topp, sola lite på gran och kron och busa med barnen i vargliften. Åka bakpå Rikard S skidor ner till soltorget från vargbackens topp.
Roar sa att solen inte skulle komma över toppen förrän den första februari, och det gjorde den inte. Men när den väl kom, fan vad glada vi blev! Vi åkte skidor i solen, kunde stå ute utan att frysa ihjäl och på morgonen var det lite lite ljusare. Jag och Filip åkte tillsammans i backen en hel dag i bara tröjor och jag började gå över till Wiklanders altan med Ville tätt som tätt där vi solade och drack öl. Pratade om kvällen innan, om penisar kan bli solbrända, om vi någonsin mer kunde röka vattenpipa, hur vi skulle fuska på med andra ord för att vinna osv.
Åh Jansson, vår kära granne. Som mest var hos jämt, såg på när vi lagade mat, tittade på rädda Willy med oss och bråkade med Sabina och Mario Kart. Han fick en muffins till födelsedagsfrukost, Gavling fick en pannkaka med siffran 30 i chokladsås. Vi älskade vårt hem, våra grannar, vår tvättstuga, vårt förråd, vi älskade övre nedre så mycket.
Andra människor jag hängde med och bara tyckte så mycket om.
Söta söta emma.
Bästa bästa flippen, min blåsfiskskompis. Vi som hängde konstant på mellan och topp, hamnade efter varandra på soltorget och solade sönder i sittliften en dag.
Erik Gavling, favoriserad mekaniker kan man säga. Vår bästa "hej jag har haft sönder tvättmaskinen igen"kompis och mycket mer. Sista dagen hade vi champagnefrukost hemma hos oss och den här dagen (på bilden) var vi ett jättestort gäng och grillade nere vid en flod (å?). Han, jag, Binis och Adde (som jag inte har en enda bild på, jag vågade väl inte) körde alltid en utekväll tillsammans i veckan då vi var lediga ihop. Hade förfester hos Gavling, lyssnade på Happy Ending och köpte äckliga shottar till varandra på Tipi.
Som en bergochdalbana gick det när jag och Patric blev kära i varandra, kysstes på Skidtorget och fick höra Oscar Jungers "men Julia då" på komradion. Jag minns honom i hans lila jacka när han stannade lite längre hos mig på topplift, hans häck i de blåa arbetsbyxorna och när han bad Ville skjutsa honom ner till mig för att han inte kunde gå på sina kryckor. Jag minns honom med en cigg mellan fingrarna med Emma på altanen, hans alldeles för stora grå mössa, hans tårar när jag betedde mig dumt. Jag minns hur hans pappa ringde och sa att han skulle komma till Senja om tio minuter och han började gå ner från mitt och tildis loft, för att sen springa upp igen och stanna alla de tio minutrarna och kyssa mig och sen springa till senja med jackan öppen.
Jag tror ibland att Stöten påverkade mig mest av alla. På grisfesten, när allt vibrerade av spänningen av att säga hejdå. Då bara grät jag, jag grät på Wiklanders axel, mot Gavlings skjorta, mot Patrics hals, mot Ville, mot Vendi, Binis, Matilda, mot Jossan. Vem fan grät jag inte emot? Wiklander sa att jag bara visade vad alla andra kände, att något helt och hållet höll på att gå fel, gå sönder. Och jag har nog blivit skadad av Stöten, det är verkligen det bästa jag någonsin gjort. Jag vet för tusan hur snö luktar nu för tiden, hur det känns att behöva sparka upp dörren till huset för att komma ut för all snö, att lyssna på "lys lys, som den sol du är", åka längdskidor utan fäste, skotta snö tolv timmar i sträck, hur skidorter ser ut på våren (simbassänger), hur mycket alkohol jag kan dricka innan jag kräks, hur Paradise Hotel -låter, hur man mår efter en natt med vattenpiparökande, hur Torsbydialekten låter, hur man vinner på blackjack, hur man flyttar liftarna på solliften snabbast och så mycket mer. Och vet ni, efter Stöten, då spriddes vi för vinden igen. Inte alla men de flesta. Och vi hörs inte så ofta, det är en busy tid för de flesta, den där tjugoårsåldern. Men jag bara vet att jag älskar dem så mycket, särskilt dom där tre jag bodde med. Matilda, Sabina och Vendela, mina fina. Och ja, nu är stöteninlägget slut och det är så mycket jag inte skrivit eller visat. Men det blir bra såhär. Puss.
icke godkänd.
Släktträff nummer två idag, gömmer mig i badrummet, har kramat fel person och sagt "kul att ses igen". Ånej
jag sa "snälla snälla sov här hos mig inatt". du kysste mig och sa "det fattar du väl att jag inte tänker gå hem nu".
Han och jag ligger i sängen fortfarande, äter frukost och lyssnar på diggilistan. Igår var det 1 år sedan jag såg honom för första gången och tänkte lite surt i huvudet "jaha, är det någon jag ska bli tillsammans med här uppe så är det väl han".
(och vendi saknar jag också, med kniven i högsta hugg)
yeah come on typ.
Handen i fickan, nu kör vi släktträff med en släkt som inte är min (än). Ska gömma mig i bästa kläderna, julias doft i kavajen, skyhöga klackar, Richard (såklart) och vetskapen om att jag faktiskt är grym även om de på något sätt inte skulle gilla mig.. Ibland är det bara skönt att inse att man växt och vågar göra saker man för några år sedan aldrig skulle gjort.
Vet ni förresten, har ni fattat? Jag bor ju hos Patrics familj (hur skulle ni kunnat missa) nu och har gjort i lite drygt tre månader, oj. Det passar mig utmärkt oftast, fastän nästan ingen tror på mig när jag berättar. Men så är det!
kristallkronor på Urban outfitters och dagisvikariat i Bromma.
Igår var jag ledig, som jag älskar't! Spenderade första halvan av dagen med att ligga i sängen, läsa niceville och umgås lite med patz. Sen åkte jag in till stan i rusket för att leta lite julklappar. Det var liksom hur fint som helst med alla ljus och renarna på Sergels torg (alltså upplysta) och julmusik i affärerna. Jag gick bara runt och myste. Hittade ungefär en miljon grejer till mig själv och köpte en jätteroligt ring från Urban outfitters.
Nu ska jag slänga mig i duschen efter ett lunchpass på McDonalds. Imorgon är jag ledig igen men sen väntar en 6dagars vecka då jag fått ett fast vikariat på dagis! Dessutom är det lucia och sånt där mysigt. Hur bra?
sharkwater.
I och med min rädsla för hajar snurrade Patz och jag igång dokumentären Sharkwater. Meningen var att jag skulle få lite omvända känslor och i alla fall våga doppa tårna i Asien. Dokumentären handlar om Rob Stewart och hans medfödda intressen för hajar, han började som marinbiolog och undervattensfotograf men ville sen avancera och jobba mer med hajar då han upptäckte vilka fantastiska varelser de var. Man får se bilder hur han på riktigt gosar med en haj som halvligger i hans famn på havets botten.
Vidare handlar dokumentären om utfiskningen på hajar för deras fenor, en maträtt ansedd väldigt utsökt i Asien och Sydafrika. Det sjuka är att människor anser det så okej att fiska just hajar på grund av det rykte de har som våran top predator, alltså verkligen största fiende. Vidare i alla fall så fiskas hajarna upp, deras fenor huggs av och medan de fortfarande lever slängs de sen ner i vattnet och dör. Så himla hemskt. Och vet ni? 5, alltså fem ynka pers, dör i snitt varje år av en hajattack. 100 dör av en tiger eller en elefant, varför har jag aldrig vetat det här förut? Och vet ni hur många hajar som dör varje dag? 250 000.
Detta är så himla hemskt, men som Rob Stewart vill visa på - så bryr sig inte så många. Greenpeace har fullt upp med att rädda pandor och annat sött och vanligt folk, dom är precis som mig (som jag var) och känner att det kanske inte gör så mycket med lite mindre hajar i haven. Dock finns det några där ute, där i bland finns "föreningen" Sea Sheperd. Ett gäng hardcore människor med stort intresse att rädda hajar och valar som fiskas friskt ute i haven. De, i ledning av Paul Wattson, har gått så långt som att sänka skepp som försökt att illegalt fiska hajar. Var man sätter sin egen gräns för vad som är rätt, det är ju fortfarande individuellt.
I alla fall, efter att ha sett den här dokumentären har jag ju en heelt annan syn på hajarna. (Alltså en sista parantes, hammarhajar som är SÅ läskiga, det finns inte ett dokumenterat fall med att de dödat en människa, just letting you know).
om fejkleenden och svart guld.
Igår hade jag ännu en dålig dag på jobbet. Mådde inget vidare och det gick långsamt och blev fel, sådär som det blir ibland. Idag vaknade jag upp och kände "idag igen?" och deppade ihop. Patz fixade frukost, lät mig ligga i hans famn och försökte och försökte peppa mig. Tillslut sa han något hans mamma lärt honom för ett tag sen, att när det känns tungt - då ska man le! I början känns det superknäppt och så men tillslut fattar inte hjärnan de dubbla budskapen utan man börjar bli gladare. Så jag fejklog idag i värsta stressen och då blev det faktiskt bättre. BOPen samarbetade och bär chris kom med ett stort glas cola och jag kände isen klirra not tänderna, då kände ja bara MEN JA! Har världens finaste omkring mig. Nu ska jag höra av mig till zuccini dom opererats idag, scary shit.
jag längtar hem igen.
Det är liksom inte okej just nu. Saknaden äter mig inifrån och huvudet känns hopplöst tungt. Satt fast i en tunnel i morse och såg mina svullna ögonlock och bara åh nej.
minisemester i kaytown.
Just nu sitter jag på tåget med bästa musiken i öronen och är påväg hemåt! Har inte varit i karlstad sen det var typ varmt ute? Ska i alla fall bli himla mysigt, träffa familjen, äta julskinka och risgrynsgröt, gå på stan och ikväll äre fezt! Det kommer nog bli fejnt dä tror ja (nej värmländska är inte fint men måste öva). Har precis börjat läsa niceville nu också och den är grym!! Imorgon tar Sarah, som också är i kaytown, och jag dock tåget hem igen. Minisemester men det är värt <3
vakna upp; göra yoga, käka grym frukost och vänta på helg!
Åh tusan va underbart med sovmorgon! Kände mig så himla trött i kroppen när jag vaknade i morse vid tiosnåret. Kände mig dock så himla stolt över att ha presterat åtta (roliga!) timmar på mcDonalds igår. Bara låg under täcket och ville liksom inte gå upp ändå. Såg nog ungefär ut såhär, lite färglös.
Bestämde mig för att starta datorn, sno Annas yogaskiva och yogamatta och köra ett 60 minuters pass för att komma igång lite!
Kände mig sååå nöjd efteråt. Hela kroppen ömmade, jag är verkligen så himla otränad. Nu känns det i alla fall bra med fredag (önskar jag hade fler än två chokladkalendrar), ska bara jobba fyra timmar sen så är det helg! Den här ska inte heller spenderas i Stockholm, i morgon tar jag nämligen tåget hem till Kaytown för lite julmys med familjen och partyparty på lördagkvällen för HELENA SOM FYLLER 20 IDAG! Awesome tror jag. (haha ja det är 40+ yoga, gillar't)
