julviva

Till skillnad mot de flesta badar jag precis lika mycket om somrarna, som jag gjorde när jag var fem år. Är vi på stugan börjar jag alltid dagen med ett morgondopp och att sen sitta i morgonrocken och äta frukost och värmas av solen. Aktiviteterna på dagen handlar främst också om bad. Ska vi simma dit eller dit? Eller ta båten ut dit och hoppa från klipporna? På natten smyger vi ner och tar kvällsdopp. Vattnet är svalt mot huden och mjukare än under dagen och man vill bara stanna där, med kroppen under ytan.

Jag har extrem hajskräck. Eller, den är faktiskt inte lika extrem som den varit. Men den finns alltid där. Som när jag ramlar på djupt vatten när vi åkt vattenskidor. Då ligger jag där och försöker flyta upp till ytan och ligga platt på den, så att ingen haj ska kunna få syn på mina vita, köttiga ben. Men jag skulle aldrig låta skräcken för hajar komma emellan mig och vattnet.

Vatten kommer i så många former, alla lika underbara vid sina rätta tillfällen.

Jag önskar att det var jag som satt där. Jag och min bror. Då skulle vi bygga barkbåtar och hade kapptävling tills vi tröttnade och själva hoppade i.

Allt med den här bilden är bara så vackert så jag vill rama in den i min hjärnbalk och ta fram när jag inte orkar mer.

Nu ska jag skriva klart psykologin så att jag kan bänka mig framför herrfinalen, skidor stafett, i OS. Har blivit en sådan som följer det där, älskar't faktiskt.