julviva

jag känner mig som en jävla femtonåring eller kanske snarare treåring. Ändrar åsikt och humör på minuter. För bara några dagar sa jag att jag kände mig så jävla lycklig och att allt bara kändes så himla bra. Idag känns det inte så. Framtiden känns bara oviss och jag vet inte alls vad jag gör den elfte juni tjugohundratio. Skolarbetet som jag inte gör någonting på hänger som en jävla betongbit på axlarna och ja, jag kan inte riktigt bestämma mig på andra fronter heller.