för dig, för johan
herregud, vem ska alltid ha ork och energi att krama mig hejdå eller sitta på engelskan och leka med mitt hår eller något sånt? jag kommer vara så himla ledsen på fredag, jag kommer önska att naturkunskapen aldrig ska ta slut. för hellre ett liv fullt med naturkunskap och johan eriksson än ett liv utan naturkunskap och utan johan. hur ska jag göra när jag säger hejdå? ska jag göra som vanligt och pussa litegrann på honom och retas lite, säga vi ses snart och låta honom gå.
nä, så funkar det inte. jag kommer gråta eller så är jag ännu tommare och får inte fram några tårar utan bara står där med kväljningar i halsen och håller i honom så hårt som möjligt. för jag vill inte att han ska gå. jag vill att han ska vara kvar här hos mig egentligen, eller så följer jag med.
långt bort från min egoism så vet jag att han förtjänar att åka till thailand och lapa sol, för han måste få det. jag vill att han ska åka, han är värd det.
jag vill bara inte vara kvar själv. jag kommer inte vara hel. jag kommer bara tänka på honom, hitta grejjer som skvallrar om honom. idag, när jag hade min vita tröja, hittade jag en lapp där det stod JJ i ett hjärta på. jag kommer ju inte hitta sånna grejjer när han inte är här. han kommer inte heller vara i typ falun och kontaktbar så att ja kan ringa om det verkligen händer något. nej, han är sju timmar före mig i tiden, stänger av sin telefon och kommer inte komma i kontakt med något internet säkert. hur i helvete ska ja klara mig utan honom. jag älskar johan eriksson. älskar älskar älskar. jag är din.
fokusera på det positiva: du ska vara glad för att du har honom, det är bra att längta lite ibland.
hinner du längta efter honom så värdesätter du tiden med honom mer :> och då när ni ses igen kommer det kännas mycket skönare än om ni hade setts dagen innan. trust me babe, det har jag lite för mycket erfarenhet utav :D
alltså man tror inte man kommer klara det. herregud, dom två veckorna anton var borta var nog dom längsta två veckorna i mitt liv! och jag tror att det kan vara bra på ett sätt att ni inte hörs så mycket, jag tror att det är lättare på ett sätt att inte höra den andres röst, för då vet man vad man saknar och vad man inte kan få. och tänk vad underbart det blir när han kommer tillbaka! jag ska ta hand om dig när du kommer hem från venedig babe <3 (jag vet att få ord tröstar, men tro mig att jag finns här)