busig boxer AB.
Sibylla är himla bråkig. När en är ute på promenad med henne händer det ofta efter en liten stund (eller bara helt direkt) att hon börjar hoppa på en och bita i vantar/jackan/vadtusansomhängerlöst. Hon har också en tendens att låta jävligt läskigt när hon gör det här. Detta beror dels
2. På att hon är uttråkad
2. Vi skapat ett sånt mönster.
Sen sommaren tog slut och mamma och pappa flyttade in till stan har Byllan liksom blivit lite bitter. Hon är inte direkt en cityslicker. Faktum är att hon hatar stan och just nu genomför en kupp för att få flytta ut till Arnön. Detta är ju ganska jobbigt. Ibland är en liksom för trött för att gång på gång på gång säga åt henne.
Pjuh. Vad skönt det är att gnälla ibland. Istället för att måla upp en bild av perfektion. Så är det ju inte. Jag älskar ju Sibylla så grymt mycket. Kommer liksom inte ge upp på den där tjejen. Men ibland kan det vara lite gött att gnälla också. Tror det är livsviktigt. På sitt jobb, på föräldrar, på partnern, på lägenheten, på barnen, på livet. För mig känns det oftast lite bättre efteråt. Erkänna att allt inte är perfekt men att det inte gör så mycket.
Imorgon har jag och Sibylla mys-onsdag och vi ska gå stadspromenad tror jag bestämt. Bara mysa, jaga löv och uppfostra varandra.
Kommentarer
Trackback
