the beautiful simplicity of freedom.

Vi såg på Into the wild ikväll. Det är Mikes favoritfilm. Jag har sett den en gång innan, febertrött och däckad och nu ikväll var det dags igen. Den är så himla fin tycker jag. Älskar scenen när han står på en bergstopp och tittar ut över snötäckta berg med solen i ansiktet. Jag riktigt känner hur det känns. Både liksom fysiskt hur vinden känns mot hans ansikte och hur doften av snö som sakta smälter doftar. Förstår inte hur jag, på den ljusaste tiden av året, kan känna ett sting av längtan efter en vårvinterdag i februari, ståendes i solen i bara t-shirt och känna doften av snö. Stöten. Eller att åka i Trysils backar med pappa, Max och Mike. Åka in under en tall och få cirka ett ton snö över sig. 

Nej, nu ska jag sluta längta. Midsommar snart ju för tusan! Men kanske är det därför jag älskar att bo i Sverige ändå. Jag tröttnar liksom inte riktigt lika fort på årstiderna som inte är sommar. Påminn mig helst inte in vinter. Och se filmen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0