en bismak av något så himla gott.

Så himla lustig känsla. Nu är jag här igen liksom. I Stockholm. Åkte hela vägen på tåget och fick lock för öronen innan Södertälje. Rullade in och kikade över Gamla stans vackra takåsar. Såg åtta uteliggare och en kollapsad tant omringad av ambulanspersonal innan jag kom till tunnelbanespärren. Men så kom jag ut till Linde, Julias nya tvärbanestation, och det var lugnt och grönt och tyst. Och såklart Julia och Sara med vitt vin köpt speciellt till mig. De om något är ju hem. 

Sen har vi målat lägenheten, jag har rollat och skrubbat och småätit chips. Nu ligger jag i soffan på telefonplan. Som alltid förr. Lite annorlunda. Solen stiger snart upp, det kommer bli vackert. Nu är verkligen den vackraste tiden. Det ger mig lite ångest, vill hinna ta allt tillvara innan det försvinner. Sommaren. Åh. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0