Septentrion.
Karlavagnen, varför så långt borta? Även om jag ställer mig på tå efter att jag gått av bussen i mörkret, även då är du för långt bort. Men du lyser starkt på mig hela vägen hem. Sju stjärnor räknar jag till. Sju stycken jag vill ha över hela kroppen, över hela mig. Stjärnor som skulle bestämma över min framtid, lysa inifrån och ut ur mig. Jag behöver dem nu, när även det mest självklara ter sig mörkare och ger mina lungor en kamp om luft. Bestäm dig, hitta vad du vill göra, kämpa fastän kroppen och sinnet skriker och kamma sen in en belöning - när du är helt säker på vad den är.
Åk upp till rymden, stig av och sätt dig i vagnen. Rulla ut över vintergatan och titta ner på jorden. Vakna ur drömmen, stig upp, gör allt igen. Kämpa. Du vet ju någonstans de exakta svaren. Du vet.
