om att bara kämpa lite till.

Vet ni? Jag ger upp lätt, jag är en quitter. Jag ger upp på jobb, på förhållanden, på lägenheter, i tävlingar, på matlagning. På det mesta. Kände idag för att gråta på Sats när träningsbrallorna precis fått cirka en liter vatten på sig efter min trasiga sadel och jag var 30 minuter för tidig till mitt pass men utan träningsskor. Kunde lätt slängt mig in i duschen och sen bastun och gett upp på träningen.
 
 
Men ICKE. Jag gick in på mitt bodybalance-pass och körde så himla bra! Jag var stark i bålen för en gångs skull, inte lika stel som jag trodde och andningen gick så jäkla smooth. Hur många gånger har inte det där passet räddat mig? Gick därifrån och kände mig mjuk, stark och avslappad. Att musiken och instruktörerna är bäst hör ju också till de mer positiva delarna! Kan ni också fatta hur skönt det var att sträcka ut i bastun EFTER genomfört pass? Bäst. Sen var det storm ute men nu har jag krupit ner i soffan och ätit spaghetti och köttfärssås. Åh, ibland är det så bra att våga kämpa och inte ge upp, men det visst väl ni redan eller? 
post-träningsoutfit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0