hon var den som kunde känna efter, kunde glittra men så var det som hon dog, inombords.



Det löser sig ju inte. Täcket över huvudet, bygger en koja och skiter i allt. Vill. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0