julviva

Jag ska gå från honom hem till mig. Precis bredvid lågstadiet på Norrstrand finns ett jättestort kastanjeträd. Jag korsar den nyklippta gräsmattan och går fram och rycker i en tung gren. Får ner tre vassa gröna bollar och kan knappt vänta utan trampar på en av dem direkt med dr.martenkängan. Får upp en nyfödd kastanjbebis i handen som glänser i solen. Fortsätter gå hemåt med kastanjerna i handen. Trampar snett på trottoaren och hinner tänka tanken "vem i helvete såg mig nu då?" men kommer ganska snabbt på att i Karlstad ser ju alla. En av nackdelarna med att vara van vid absolut anonymitet från storstaden. 

Fortsätter hemåt. En tant rattar sin Golf på cykelbanan vid badhuset för att slippa åka ut på 50-vägen... Jag ser vassen böja sig för vinden på Sundstatjärn och möter två schäfrar som viftar på svansen. Går runt statyn och ser mitt hus. Jag har inte ens bott där ett år och ändå är det så starkt förknippat med hem. I solljuset ser det ännu finare ut. Jag drar ner dragkedjan i hans HellyHansentröja och tar in lite solljus i lungorna (ja det funkar), sen går jag in. Hem. Med tre kastanjer i handen.