M.
Jag saknar honom. Högst uppe i trädet jag klättrat i hela mitt liv ropar han på mig. I pappas lånade tröja och ljusa jeans tar han sig upp gren för gren. Drar sig upp med sina långa armar, hjälper till med benen och halkar lite nedåt. Jag står under, redo att rent fysiskt ta emot honom om han faller. Jag saknar honom när vi är 35 mil ifrån varandra.
Kommentarer
Trackback
