tvååring.
Tu est mon cœur. Mitt hjärta. I två år har vi nu varit ihop och jag får nästan ont i kroppen av att tänka på exakt hur kär jag var för två år sedan, i din säng, lite bakfull men rosenlycklig. När vi väl var tvungna att skiljas åt smsade vi maggio-citat hela kvällen och jag minns hur det pirrade sådär som i böckerna.
Nu har det gått två år. Vi bor inte ens ihop, träffas kanske två dagar i veckan när tiden räcker till. Men så hamnar jag på din bröstkorg ute på balkongen med himlen ovanför oss. Du luktar så himla gott av den nya deon jag köpte till dig i Schweiz och du ler åt att jag bekymrar mig över vad som ska hända härnäst cirka femtio år framåt. Eller när jag gråter när du går och du kramar mig så himla hårt och säger att du älskar mig. Det är kanske lite svårare nu. Men kärleken är inte lika skör som den var då, tryggheten är större och jag vet att du är där. Livet har lärt mig (cheesyvarning) att "föralltid" är ett begrepp som ofta lämnar en besviken och ledsen. Så jag försöker njuta av de timmar, sekunder och dagar jag får med dig. Det handlar om att ha en bra lägsta nivå. Och det har jag alltid med dig. Min lille hipsterhatare.
