sista pulsen.
I morgon är det sista dagen på dagis för denna gång! Alltid lika underbart och sorgligt. Skönt att slippa gå upp svintidigt, alltid ha ögon i nacken och äta lunch 10.30. Sorgligt för att jag älskar de där ungarna, jag skulle liksom helt klyshigt försvara dem med mitt liv.
En dag som denna är jag dock glad att det snart är över. Timmarna har tickat så långsamt och jag var supertrött när jag pallrade mig hem vid 16.45. Åkte en station längre på banan och svängde in på sats. Det blev 20 minuters crosstrainer, 30 minuters effektiv styrka (mage och lite ben) och avslutade med rodd i 10 minuter. Kände mig så jävla mör efteråt. Visste dock att sista pulshöjaren väntade mig på hemvägen, nämligen denna djävulstrappa. Så mycket längre än den ser ut och helt omöjlig att inte bli andfådd i.
Nu ska jag i alla fall släcka lampan och gosa ner mig i mina täcken. Nätterna går åt till så himla mycket framtidsplaner och känsloutredning. Drömmarna tar mig just nu bara bakåt i tiden och drar i massa knutar. Känner mig nedtryckt av ett mörkt moln och tror att det enda som kan hjälpa mig är Movitz i morgon och Spanien om mindre än en vecka. Vill så himla gärna försöka.
