tårar på ett pendeltåg.

Mamma ringer när jag är på t-centralen. Hon säger att det stod om honom i tidningen i morse. En värmlänning död i Åre. Visste de att han växte upp på Råtorp och trots åtskilliga år borta från Karlstad fortfarande hade lite dialekt?
Jag sätter mig på pendeltåget och känner för första gången att nu kommer tårarna. Och jag gråter. Tårarna slutar inte rinna och andningen blir sådär jobbigt stötig och alla tittar. I Årstaberg när tåget stannar går killen som suttit i samma vagn förbi mig, stryker mig på armen och håller fram några näsdukar. Jag försöker le och sen är han borta. Precis som Gavling.
Jag kände honom bara i 5 månader och antar att de som verkligen var hans nära vänner har det så mycket svårare än mig just nu. På något sätt känns det fortfarande som om han kommer träda fram och säga att någon drivit med honom. Men någonstans förstår jag nog att han är borta.


Kommentarer
Postat av: Maja

<3 <3 <3 igen
tror inte att det spelar någon roll om du bara kände honom i fem månader eller att du inte var hans nära vän. det gör ju lika ont för det. och i början känns det ju mest bara som att stort jävla skämt fast att man innerst inne nog förstår, fast man inte vill.

2013-03-09 @ 16:48:02
URL: http://www.mla-photography.blogspot.com
Postat av: Sara

Jag tänker på dig bästa vän <3

2013-03-09 @ 21:00:26
URL: http://slitet.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0