du reagerar bara så som vi alla känner.

Det är sista personalfesten och det brister för mig. Jag bara gråter och gråter, skickas runt i olika famnar och folk stryker mig över ryggen. Hamnar i Wiklanders famn och han säger "du reagerar bara så som alla känner". Tårarna tar inte slut, jag vill hem. Går ut på parkeringen och ser Gavling, han pratar med en av våra chefer och jag uppfattar det som otrevligt. Jag går ändå in i hans famn och han säger "inte just nu Julia". Jag tittar upp och gråter fortfarande hysteriskt och han säger till sin/vår upprörda chef "det här får vänta" och så håller han om mig och tröstar. När jag lösgör mig och börjar gå hem till övre nedre har jag Patric bakom mig. Vad jag inte visste tills idag var att Gavling tar tag i Patric, hårt, och säger "ta jävligt bra hand om henne nu, hon är en sån jävla bra tjej".

Det om något visar hur han var. En tjej som jag, engångssäsongare, och han brydde sig ändå. Jag längtar så efter honom. I morgon ska jag jobba igen och jag måste verkligen ta tag i mig själv. På kvällen ska jag på event med Julie och det ska bli kul. Nu ska jag äntligen sova igen. Eller vakna upp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0