we used to be closer than this.

Känner mig så otroligt ensam och efter. Så mycket kul som väntar de närmaste jag har det här året. Och jag, jag peakade förra året med Asienresa, chillsommar och rolig plugghöst. Och det här året är så mycket mera ovisst, vilket i sig kan vara kul men det är som att jag inte orkar se det ur den synvinkeln. Kanske borde jag bara glädjas åt de som har det nya framför sig och fortsätta att bara jobba på det som är nu. Ta en månad i taget, köra på lite hårdare och få in lite pengar. Komma ihåg det där jag tänkte i sittliften den där gången. Att hem bara handlar om personer och mig själv. Inte fyra väggar och ett tak. 
Och nu är det dags att dricka upp chailatten, sätta the xx på repeat och repetera lite utvecklingspsykologi. Belöningen får vara att lägga sig tidigt (i soffan) och äta en av de sista kanelbullarna. Om den här dagen bara är över är det i morgon, och så vidare. Sen kommer det en dag som inte bara får ta slut, och då kommer jag vara redo. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0