en natt.

Klockan är 10.01. För ganska exakt tolv timmar sen bestämde sig jag och Fred att åka till akuten med trötta, svimmande Julie. Vi kom hem för cirka fyra timmar sen, med rådet att äta och dricka mer. Ibland suger akuten. Natten har gått i vågor, från att sitta på helspänn och se nålen sättas fast i Julies arm till att två timmar senare sitta och trött-skratta åt allt i världen. Till naturligtvis också trött-dippen där vi alla kände oss döende till timmen innan vi åkte hem då trötthetsgränsen var bakom oss.
Och nu har jag sovit tre/fyra timmar och ska köra fem timmar själv på Twillan. Vetandes att bästis ligger hemma med åtminstone lite nytt te, frysta hallon och soppa som Fred kan värma. Behöver jag säga att jag kommer somna så fort jag kliver innanför dörren sen? Men det är det värt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0