det här med vänner.

Jag är en ganska intensiv tjej, relativt glad och upplevs förhoppningsvis som ganska positiv vis första intrycket. Jag har inte svårt att skaffa vänner, tvärtom har jag lätt att öppna mig för nya människor och lust till att lyssna på sagan om deras liv. Men jag är intensiv. Jag är där jag är, med det umgänget. Ta Stöten som ett exempel. De där tjejerna kom mig så himla nära, jag älskade dem, älskar dem. Har nog aldrig gråtit så mycket över en vän som när jag lämnade dem.
Och nu träffar jag dem en eller två gånger per år. Vi är på olika platser, lever olika liv. Jag räknar dem fortfarande som några av mina närmaste dock, utan att för den skullen köpa en biljett och åka till Kalmar, Alperna eller Göteborg.

Jag tror jag har lite under 500 vänner på Facebook. I verkligheten så blir en fest jag bjuder in till ganska tom. Kärnan kommer, Julie, Sara och Fred. Men kanske har jag valt att bara vara nära dem, eller är jag svår att älska? Jag öppnar mig, eller gör jag?

Jag har en kärna till, en kärna man i min ålder kanske är mer distanserad till. Mamma. Hon var här hela förra vecka och jag hängde med henne varje dag, vi går ut, tränar, fixar, lagar mat. Precis som många andra blir jag ibland så trött på henne att jag blir galen, men samtidigt väljer jag hennes umgänge över många andras. Pappa. Han kom igår och han, Claes och jag rensade ur ett förråd som var helt enormt. Jag skrattade hur många gånger som helst, och även han är en nära vän. Morbror. Jag bor med honom, vilken ytterligare förklaring behöver ges? Han är min klippa här och Stockholm utan honom är mycket mörkare. Mormor. Vi hör av oss varje dag, mail eller telefon. När vi ses pallar vi rosor, pratar familjehemlisar och skrattar.

Är jag blessed eller bara rädd för den riktiga kompisvärlden? Jag antar att framtiden får visa, som så ofta. Så länge åker jag till de små kompisarna i Bromma.


Kommentarer
Postat av: jess

du är den lättaste av alla att älska! men du har många nära som bor långt bort, precis som du själv skriver. inte alltid den lättaste ekvationen, särskilt inte om du vill samla alla på en och samma fest. men älskad, det är du. alltid!

2013-02-13 @ 12:30:55
Postat av: amanda

åh. jäklar. allt stämmer in så bra på mig. detta är varför jag är så säker på att vi skulle kunna ha varit så himla bra kamrater! ta hand om dig.

2013-02-13 @ 17:17:53
URL: http://baraibland.blogspot.com
Postat av: Julia L

Min fina, fina vän som jag saknar dig!!

2013-02-13 @ 21:45:19
Postat av: Tildis

Jag saknar dig som tusan!! Måste ses när jag kommer till Sverige igen! Även om tiden hemma i Eskilstuna är kort kanske du vill hälsa på i min stad. PUSSPUSS Älskade Julls <3

2013-03-03 @ 19:49:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0