Bero!

 
Det här är min pojkvän och jag. Löjligt jävla kär är ju vad jag är. Och snart snart ramlar han in genom dörren och jag kan pussa på honom. Hur svårt det än är att ha lämnat Stockholm, inte ha något jobb eller många vänner här så får jag somna bredvid honom, och det överskuggar just nu det andra. Konstigt hur det kan bli va? Hur kan denna Dejeuppfödda, rufsiga långa man charma mig så mycket?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0