julviva

Tänk att jag är här hos min mamma, min pappa och min lillebror. Att jag vågar mig ut i platåskor på en rockabillyspelning med en saknad vän. Träffar en annan på en nattklubb där jag dansar ut allt som är osäkert och tillåter mig att vara glad. Kramas med henne, hon säger som de andra "följ ditt hjärta". Vilket jag kan informera om är jävligt svårt när hjärtat är helt tyst eller skriker så högt att det inte går att uttyda ord. Men jag ler och dansar den kvällen och är faktiskt glad. Träffar ett ex som påminner mig om att jag klarat detta en gång innan, fast ifrån andra sidan. Det här är svårare, men jag måste ju försöka. Åker hem till kompisen från rockabillyspelningen, äter bananpannkakor och ser på tummelisa. Följer med min bror till Arnön och äter hallon från buskar och har stenkastartävling. Går på svettigt kettlebellspass med mamma som får min kropp att kännas oanvändbar i flera dagar. Jag tänker inte så himla mycket, just nu känner jag bara och ibland låter bli att känna. Hela min höst är omkullkastad men jag skulle kunna plocka upp den om jag vill. Men vart ska jag vara och hur ska jag leva? Nu måste det prioriteras att vara nära dem jag älskar men samtidigt är ju en utmaning vad jag letar efter. Pengarna sinar efter min lediga sommar, som jag i och för sig njutit av extremt mycket. Kanske är landsflykt enda alternativet. Jag ska i alla fall vara hemma när min bästa vän fått en roll i musikalen Askungen, det är ett som är säkert.