på badhus syns inga tårar och sen luktar man klor.

Ligger i sängen med lyset på. Patric sitter två meter ifrån mig och skrattar åt sitt spel och det är sådär tryggt som det ska vara. Men jag kan inte somna, och jag kan ju alltid somna. Men det är någonting nu, sådär som det är ibland. Som att stå i ett rum fyllt med människor men ändå vara ensam. Eller träffa sina bästa och alla frågar hur man mår och man hinner inte formulera klart i huvudet innan man svarar "nej men det är bara bra".

Jag vill inte gå till skolan imorgon. Jag har spenderat den sista timmen med de engelska artiklarna och den gröna överstrykningspennan och verkligen försökt sätta mig in i serie-positionseffekten. Och det verkar så intressant, jag får bilder i huvudet om artikelmaterial och om experiment. Men sen kommer locket, som bara trycker ner allt och istället fiskar upp den trötta, rädda känslan. Som tycker det är läskigt med ny grupp, nytt grupparbete där det den här gången kanske kommer fram att jag inte är lika smart som de andra.

Och dagarna finns inte mer. Det enda jag gör är att vara i den här 1.60-sängen. Det är natt hela tiden och jag somnar tidigt och vaknar sent. Försöker ursäkta mig själv med att man just nu behöver mer sömn än annars på året. Nu när det är så himla mörkt. Men jag simmade idag i alla fall, bland alla pensionärer tog jag mig från kant till kant och det var ljust under ytan. Och när jag kom hem gick vi under tystnad ner mot Ica men efter halva vägen la han armen om mig och kramade mig tills min puls sjönk och jag lutade mig inåt hans famn. Tänkte att det får inte vara slut, för vem har jag då. Men han klarar trasigt, ett tag i alla fall. Och jag har en hästgnuggis på handleden och glitternaglar.


Kommentarer
Postat av: Maja

Puss

2012-11-15 @ 11:36:23
URL: http://www.mla-photography.blogspot.com
Postat av: Vicky

åh kram och fin häst. <3

2012-11-15 @ 14:26:11
URL: http://vickys.se/
Postat av: sophia

nya saker är alltid skitjobbigt, och det slutar aldrig vara skitjobbigt. men man lär sig ju alltid så mycket och efteråt är det oftast värt det... tror jag. jag tyckte det var svårare att komma in bland folk när jag läste kurser än program, för på ett program är alla lika vilsna och motiverade att lära känna de man sitter fast med i tusen år framåt. äsch. kram.

2012-11-15 @ 19:37:54
URL: http://enmansteater.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0