julviva

Ikväll hittade jag de här lapparna i min bruna ryggsäck. Knöliga, sköra men med massa av minnen ifrån stöten. Alla skriva på hushållspapper eller toapapper på trestoltopp och kanske kronliften. Om hur jävla svårt det var att bli kär och hur jag förnekade det genom att kalla Patric för kompis. Jag trodde att förhållande betydde att mina händer skulle bakbindas (har faktiskt skrivit exakt så) och att all min vunna frihet skulle försvinna.
Det står också om hur det känns att krypa närmare någons kropp på skotern halv nio en morgon när man är så himla ledsen. Och på något sätt förstår killen på skotern det och kör i guppen och extra fort och adrenalinet pumpar i ådrorna när man lämnas på Kron.
Det handlar om hur det känns att vara en familj där uppe, alla man hänger med. Hur man är rädd att någon man inte klarar sig utan kommer bli den där personen man träffar en gång i halvåret. Och ja, det blev så. Även om Vendela, Matilda och Sabina alltid kommer ha en speciell plats hos mig.
Jag gillar de där lapparna, de får hänga med ett tag till. Nu ska jag och min stötenkille sova tror jag!