yeah come on typ.

Handen i fickan, nu kör vi släktträff med en släkt som inte är min (än). Ska gömma mig i bästa kläderna, julias doft i kavajen, skyhöga klackar, Richard (såklart) och vetskapen om att jag faktiskt är grym även om de på något sätt inte skulle gilla mig.. Ibland är det bara skönt att inse att man växt och vågar göra saker man för några år sedan aldrig skulle gjort.
Vet ni förresten, har ni fattat? Jag bor ju hos Patrics familj (hur skulle ni kunnat missa) nu och har gjort i lite drygt tre månader, oj. Det passar mig utmärkt oftast, fastän nästan ingen tror på mig när jag berättar. Men så är det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0