julviva

Sommaren spenderade jag genom att sälja jordgubbar och vara ledig, något jag ju alltid varit grym på. Kändes ungefär som den största lättnadssucken den sommaren, men en förväntan på hösten och vintern nalkandes.

Hösten flyttade jag faktiskt litegrann (mycket lite, var som högst borta nio dagar i sträck) men det kändes kan jag lova. Grät på tåget, släpade väskor, skaffade kondition på riktigt (och ett reskort i gbg) och började på Lekstan som kalasvärdinna. Det regnade ständigt, jag drack vin på fredagar hemma i soffan innan jag somnade, fick en extrafamilj, gosade med barn och var ständigt livrädd för min chef och kassaapparaten.

Vintern flyttade jag ju faktiskt på riktigt. Med ungefär tusen grejer och tungt packade väskor, skidor och rejält mycket mat. Flyttade ihop med tre brudar som blev familj (och som saknas något så fruktansvärt) hängde liftar, jobbade i 30 minus, storstädade, drack svensk starköl, träffade tusen människor (träffade för tusan min pojkvän), åkte lift, evakuerade, längtade hem, lagade mat, åkte offpist och allt allt allt.

Nu bor jag på Telefonplan med världens bästa julie. Vi delar sovrum, matlådor, parfymer, kläder allt allt allt. Och lägenheten och området är det finaste någonsin, mycket mer än jag någonsin drömde om när jag skulle flytta hit, till ett ställe jag aldrig hört talats om. Jag jobbar på Gröna Lund, fäller byglar, pratar med gäster, kör fritt fall, doftar på sockervadd, hänger med zinni, åker färja, går på pubkvällar, blir full, myser med sara, åker tunnelbana, hänger med patz, ser huddinge och åker longboard.

vart tusan ska jag ta vägen nu? Ska jag göra en säsong till, och i så fall vart? Just nu som jag äntligen kan känna att jag vill vara där jag är. Ska jag stanna, fixa en lägenhet och jobb och resa, hallå nej va hur? Jaja, det blir nog fint. Jag börjar med att klicka upp cv:t nu då. Och ta en powerwalk med julie ner till trekantsbadet och kvällsbada, världens finaste!