julviva

Det är lustigt hur mitt liv rusar upp och ner just nu, som en andra pubertet som får mig att glatt ringa min mamma på morgonen och berätta "mamma i höst ska jag bli dagmatte åt massa fina hundar och jag kommer bli så lycklig" för att på kvällen ligga och torka irriterande tårar på kinden för att man svimmat på jobbet, legat i ett vilorum och aldrig någonsin blir av med magvärken. Och gå ut med hundar? Vem tror jag att jag är, miljonär eller något. förlåt, men tanken på att bli lycklig var så lockande. Allting är så himla lätt, och sen så himla svårt. Tusentriljoner val och det är inte så konstigt att man väljer fel då och då. Samtidigt känner jag mig på något sätt vuxnare, mognare, jag väljer bort människor jag inte vill ha i mitt liv, jag inser att jag inte behöver vara överallt hela tiden. Men jag vill ju. Jag vill vara med alla mina kompisar i hela Sverige, med mina fina pojkvän, med min familj. Jag vill ha ett jobb där jag jobbar så lite som möjligt, har så roligt som möjligt och känner feta cash. Jag har aldrig haft ett välbetalt jobb. Att vara hemma från jobbet kräver alltid lite räkning på fingrarna för att få det att hänga ihop. Hur.jäkla.jobbigt. Men sen har jag ju alltid prioriterat att ha kul också.