dvala

När jag vaknade i morse med täcket över huvudet visste jag inte hur jag skulle kunna ta mig ur sängen. Kroppen var alldeles öm och jag var så trött att jag inte visste någonting. Tillråga på detta malde tankarna runt i huvudet. Hur ska jag välja, varför ska göra så, är det bra eller hur ska jag orka. Och ändå kunde jag tycka att det var lite deppigt att inte ha några planer för dagen.
det är också lustigt hur mycket bättre jag mår av att åka till konsum och köpa en brödmix av franskt lantbröd, ställa mig i köket och baka det med mycket mjöl och lång jästid.
Det är också lustigt hur kär jag är i min nya juciepress och hur mycket färskpressad apelsinjuice jag egentligen druckit de senaste dagarna.
Dessutom längtar jag efter ett hus. Ett hus med mycket dörrar, lustiga rum att inreda, takloft och yta. Även om jag vet att det är omöjligt. Tills dess får jag försöka ta mig ut till stugan och skogen. Skogen som jag velat fota så länge nu men som tiden och orken inte räckt till.
nu är mitt bröd färdigt, åh så fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0