a scent of whatever

Min farfar tappade sitt luktsinnet när han var ganska ung. Nu har min pappa börjat förlora det även om han ändå kan känna rätt mycket fortfarande.
Jag och pappa är på ungefär samma nivå, för mitt har trubbats av ordentligt. Och varje gång jag tänker på det eller märker det blir jag väldigt ledsen. För jag vill ha mitt luktsinne. Det ger en så mycket och bidrar ju till att man överhuvudtaget känner smak. Jag tänker att hur det skulle det vara att inte kunna känna:
doften av bibliotek och gamla böcker som någon burit med sig i sin favoritväska i flera veckor

doften av färsk frukt. Ananas, äpplen, plommon, jordgubbar och allt det andra. Det skulle fattas mig.

popcorn på bio


doften av havet
och av honom. varm hud i svettiga lakan och morgonfrisyr. med lite av festens ångor kvar och med favoritparfymen.
kräftor och öl

Därför vill jag inte. Vill inte tappa mitt luktsinne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0