när man ler anstränger man femton muskler i ansiktet. det är ju i alla fall positivt.

lyssar på detektivbyrån och det är nostalgi som tusan det. Tänker på december förra året, då vi läste om sekter i religionen, men egentligen bara satt i multimedia och tittade på julkalenders avsnitt om och om igen. Vi skyndade oss till skolan i början och satt sen och såg om dem hela dagarna på rasterna. åh, ibland saknar jag gymnasiet sjukt mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0