sky is womb and he's the moon.

Gick in i köket på Janssons café idag. Sa hej till Fredrik och satte mig sedan på trästolen och väntade på att Julia och Sara skulle bli klara med sitt och bara komma in till mig i det varma köket. När de kom, tittade de på mitt bleka ansikte och jag tittade in i deras röda ögon. Allt var liksom så förändrat. Vi åt lite foccacia, berättade de värsta sakerna och förstod ändå. Kramade varandra. Och hur konstig min verklighet nu blivit, så blev den lite bättre av dem där. Och jag försökte en gång till sen. La mig under det finaste filten med Tuva tryckt mot kroppen och tittade på film. För att liksom förvissa sig om att det finns andra saker. Precis samma procedur som för så länge sedan. Åh herregud, låt mig bara åka och börja om för tusende gången.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0